Den senaste tiden har länsstyrelserna i såväl Kalmar län som Blekinge beslutat om skyddsjakt på skarv i former som snarare bör betraktas som allmän jakt. I Markaryds kommun i sydvästra Småland har en kommunal nämnd tagit ett mycket märkligt beslut om skyddsjakt på skrattmåsar och andra måsfåglar. I samtliga fall har BirdLife Sverige överklagat besluten, bland annat med hänvisning till hur Naturvårdsverket och Mark- och miljööverdomstolen resonerat i liknande fall.
Länsstyrelsen i Blekinge ger i sitt beslut jakträttsinnehavare och deras jaktgäster rätt till ”skyddsjakt med skjutvapen på ett obegränsat antal storskarv inklusive underarten mellanskarv” på allmänt vatten under tiden 21 augusti 2016 till 31 mars 2017 samt under samma period jaktåret 2017/18. När det gäller Kalmar län har ett motsvarande beslut tagits gällande 1 mars – 15 april och 21 augusti – 31 december i år. Där ges fastighetsägare, jakträttsinnehavare och deras jaktgäster möjlighet till skyddsjakt på upp till 3000 storskarvar.
I vår överklagan av dessa beslut har vi hänvisat till att Naturvårdsverket tidigare, såväl 2013 som 2014, avvisat krav på generell skyddsjakt på storskarv i Stockholms skärgård. Av Naturvårdsverkets bedömning i dessa fall framgår att skäl för att bevilja skyddsjakt på skarv är att förhindra allvarlig skada på fisket. Det krävs en stark koppling mellan skarvens sökande efter föda och den orsakade eller riskerade skadan på fisket. Sådana starka samband finns när det gäller utsättningsplatser för fisk och vid fasta och rörliga fiskeredskap samt fiskodlingar, men det finns inte i öppna havet enligt Naturvårdsverket. Besluten som de båda länsstyrelserna fattat står alltså i strid med Naturvårdsverkets uppfattning.
Vi har även påpekat att den jakt som bedrivs under vinterhalvåret till viss del kan komma att gälla övervintrande atlantiska storskarvar. Vi vet genom ringåterfynd att skarvar från norra Norge och Kolahalvön till viss del övervintrar i Östersjön. Denna population har minskat kraftigt i antal under senare år och bör absolut undantas från jakt.
När det gäller skyddsjakten på måsfåglar i Markaryds kommun handlar det om en konflikt som pågått i några år mellan villaägare vid östra delen av Skärsjön och fågelskyddsintressen. Källan till konflikten är en mindre skrattmåskoloni på en av öarna i Skärsjön. Efter ett kommunalt beslut ges nu en av kommunens förvaltningar möjlighet att bedriva skyddsjakt på havstrut, gråtrut, fiskmås och skrattmås. Skyddsjakten ska bedrivas ”genom prickning och plockning av ägg samt avskjutning parvis till ett totalt bestånd av sammanlagt ca 50 måsar”. Jakten får bedrivas vid sjön och den närliggande fotbollsplanen Skärsjövallen.
I vår överklagan hänvisar vi främst till ett liknande ärende som gällde en koloni med råkor belägen invid bostadshus i Rydebäck, Helsingborgs kommun. Detta ärende avgjordes slutligen i Mark- och miljööverdomstolen. I domen slog domstolen fast att varken fåglarnas skrän eller spillning på ett påtagligt sätt inverkar på de boendes välbefinnande eller utgör en hälsofara.
Kommunens beslut är dessutom både mycket märkligt och otydligt. Begreppet att skjuta fåglar ”parvis” har vi aldrig tidigare stött på i sådana här sammanhang, och det lär vara hart när omöjligt att genomföra.
Vid de tillfällen då äggprickning och plockning av ägg tidigare förekommit (i Sverige främst gällande storskarv) har besluten omgetts av tydliga regler. Några sådana finns inte i Markarydsfallet. Äggprickning har också ansetts vara en mycket tveksam åtgärd ur etisk synvinkel. Detta har lett till att Naturvårdsverket under senare år stoppat sådana beslut vad gäller skarv i Stockholms län.
Att skjuta måsfåglar som födosöker på en fotbollsplan kan inte betraktas som skyddsjakt. Eftersom stora gräsmattor utgör rena skafferiet för bland annat måsfåglar, kan de locka fåglar från när och fjärran och under lång tid. Större måsflockar, som födosöker på fotbollsplaner och andra större gräsmattor, är för övrigt en mycket vanlig syn i landets tätorter – och anses inte utgöra något problem.
BirdLife Sverige påpekar också att enligt det svenska regelverket för skyddsjakt måste det för det första utredas att det inte finns någon annan lämplig lösning än skyddsjakt. För det andra måste myndigheten förvissa sig om att jakten inte försvårar upprätthållandet av artens gynnsamma bevarandestatus. Såväl skrattmåsen som gråtruten minskar i antal i Sverige.
(AW)
Markaryds kommun vill skjuta bort skrattmåsar och andra måsfåglar ”parvis till ett totalt bestånd av sammanlagt ca 50 måsar”. Även detta beslut överklagas nu av BirdLife Sverige. Foto: John Larsen
