Ordförande och skogsansvarig i BirdLife Sverige träffade förra veckan Herman Sundqvist, generaldirektör (GD) för Skogsstyrelsen. Diskussionen handlade till stor del om pausen i nyckelbiotopsinventeringen som Herman deklarerat.
Generaldirektören beskrev orsakerna till pausen bl.a. utifrån att nyckelbiotopsinventeringen inte är tillämplig för den form av kontinuitetsskog som finns i nordvästra delen av landet. Nyckelbiotopsinventeringen togs huvudsakligen fram för redan brukade skogar i söder och där avvikande biotoper med naturvärden lättare skulle kunna avgränsas. Han menade även att osäkerheten kring gränsdragningarna av nyckelbiotoper skapar belastning och svårigheter hos personalen och att det därför behövs en paus. Vi menade att det är helt fel att inleda med en paus i nyckelbiotopsarbetet utan att även införa ett avverkningsstopp. Herman menade att han inte kan beordra avverkningsstopp, men har mandat att påverka nyckelbiotopsinventeringen.
Angående pausens tidsbegränsning nämnde Herman samrådsgruppens tänkta arbetsperiod till efter sommaren 2018 som en möjlig slutgräns, men att inget definitivt svar finns på frågan i dagsläget.
BirdLife Sverige framförde att beslutet ökar de motsättningar som finns kring skogsfrågor i landet och att gruppen som skulle jobba med detta nu mister sin bredd eftersom miljörörelsen (Naturskyddsföreningen och WWF) valt att lämna denna. Herman beklagade detta, men framhöll att forskning och andra myndigheter fortfarande är representerade. Vi kritiserade den väldigt ojämna representationen inom gruppen där skogsnäringen är mångdubbelt mer representerad än miljörörelsen (som nu alltså, åtminstone tillfälligt, hoppat av). Vi frågade varför SOF-BirdLife inte blivit inbjudna. På detta hade Herman inget svar att ge. Han menade dock att gruppens sammansättning var avvägd, men att fler miljöföreningar mycket väl skulle kunna ingå.
Vi tog upp frågan om samrådsplikten i Skogsvårdslagen vid områden med mycket stor betydelse för flora och fauna (motsvarande nyckelbiotoper) och hur dessa skall kunna verifieras när Skogsstyrelsen nu tagit paus från detta. Herman blev då lite svarslös. Han påtalade emellertid att Skogsstyrelsen fortfarande utför all annan tillsyn och att de fortfarande kan göra bedömningar om skyddsvärd skog, men alltså utan att värdera nyckelbiotoper. Vi ansåg att detta är allvarligt då nyckelbiotopsbegreppet ägs av Skogsstyrelsen. Om de avstår från att bedöma nyckelbiotoper kan ingen annan heller göra det och skyddsvärd skog kan därmed komma att avverkas i onödan.
Målet om 20 % skyddad skog fram till 2020 berördes. Herman ansåg att denna fråga är politisk och ligger utanför myndighetens rådande.
Vi uppmanade Herman att påverka de statliga intressenter som utgör en stor del av markägarna i det avverkningsstoppade området att upphöra med avverkningar under nyckelbiotopspausen, vilket han inte hade för avsikt att göra. Han förutsätter att de sköter pausen ansvarsfullt.
Vi påpekade vidare att dilemmat med oförmåga att skapa större nyckelbiotoper även finns i södra Sverige. Det finns områden med större andelar nyckelbiotoper, där Skogsstyrelsen inte utfärdar nyckelbiotoper trots att naturvärdena uppfyller nyckelbiotopskvalitet.
Samtalet gick över från själva nyckelbiotopspausen till att handla om möjliga vägar att bedöma värdekärnor i området. Vi lyfte fram ett studentarbete från SLU som visar hur starkt beroende av sammanhängande kontinuitetsskogar lappmesen är. Detta gäller sannolikt även arter som tallbit, lavskrika och tretåig hackspett. Vi föreslog vidare att habitatmodellering av t.ex. tretåig hackspett bör utföras i nordvästra Sverige som en metod att avgränsa värdefulla kärnor. Detta mottogs med stort intresse av Herman, som föreslog att vi skulle föredra detta för samrådsgruppen.
Vi kritiserade vidare bristen i flera av de artvisa vägledningar för prioriterade fåglar som tagits fram utifrån artskyddsförordningen och diskuterade möjliga förbättringar. BirdLife Sverige kommer framöver att titta närmare på en intressant baltisk lösning med ”mikroreservat” som ett möjligt förslag att presentera för myndigheterna. Mikroreservat skulle kunna vara en lösning på ersättningsfrågan och problemet med landskapskrävande fågelarter, såsom tjäder och lavskrika.
Åsiktsskillnaderna bestod även efter mötet, men diskussionen var konkret och fruktsam. Bl.a. har nu BirdLife Sverige fått möjlighet att ingå i samrådsgruppen kring nyckelbiotoper. I nuvarande läge är det dock inte aktuellt med en medverkan i gruppen, eftersom vi i BirdLife Sverige anser att nyckelbiotopspausen innebär att områden med höga naturvärden riskerar att avverkas. Inte förrän vi får en försäkran om att så inte sker kan det bli aktuellt med deltagande. Vi vill även vara tydliga med att det krävs en jämnare representation i gruppen mellan ideell naturvård och skogsnäringen, där fler organisationer än Naturskyddsföreningen, WWF och SOF-BirdLife bör vara aktuella.
Christer Johansson,
BirdLife Sverige
