Biologisk mångfald i våtmarker
Det moderna samhället har påverkat våtmarkerna på en rad olika sätt . I Sverige har många våtmarksberoende arter som tidigare var vanliga minskat kraftigt i antal och återfinns idag endast på ett fåtal lokaler. ArtDatabanken i Uppsala arbetar med att registrera hotade djur och växter. Regering och riksdag har fastställt ett handlingsprogram som har som målsättning att skydda och stärka den biologiska mångfalden inom landets gränser. Man har i detta program tagit upp bl a skydd av olika naturtyper som t ex kvarvarande urskogar och ädellövskogar och rikkärr. Man har också konstaterat att vi är tvungna att återställa förstörda naturmiljöer genom olika former av restaureringar. Som åtgärd för att stärka den biologiska mångfalden i odlingslandskapet har restaureringar av våtmarker visat sig vara ett av de effektivaste instrumenten för att gynna biologisk mångfald.
Under det senaste seklet har framför allt jordbruket genom torrläggningsföretag torrlagt en stor del av våtmarkerna i odlingslandskapet. I vissa områden har upp till 95 % av alla våtmarker försvunnit. Detta har slagit hårt mot fåglar, liksom många groddjur, insekter och växter.
Om vi tar fåglarna som exempel så söker sig dessa precis som andra djur till platser, där det finns gott om föda. Varje fågelart är anpassad till en viss typ av föda som t ex kärrsnäppa som pickar i sig småinsekter i gyttjan, smådoppingen som föredrar lite större insektslarver och storspoven som gärna kalasar på feta daggmaskar. Detta gör att de söker sig till platser där det finns ett överflöd av ”rätt föda” under den tid då de häckar eller rastar under vår och höst.
Våtmarkerna i odlingsbygderna är vår motsvarighet till de tropiska regnskogarna genom att där produceras en många gånger större mängd biomassa av växter, insekter, och andra smådjur än till exempel i skogsmark, djupa sjöar, och åkermark. Förutom att produktionen är väsentligt högre, så är även det totala antalet arter större.
