Fokus på Alfågeln - visste du att...
I vår höstkampanj Hav och kustfåglar får du möta fascinerande kustfåglar i deras miljöer, och hoten vi vill arbeta mot. Vi kommer under hösten att presentera historier om alfåglarnas övervintring vid Midsjöbankarna och hotet mot dem i form av en feltänkt vindkraftpark, mysteriet med ejderns dramatiska tillbakagång, och – inte minst – berättelsen om en skräntärnas fascinerande liv och flyttning.
Alfågel
Planer på en jättelik vindkraftsanläggning i området kring Södra Midsjöbanken i Östersjön har diskuterats under många års tid och är fortfarande aktuella. Om planerna blir verklighet, och om de skulle landa på Södra Midsjöbanken skulle det kunna vara ett allvarligt hot mot ett av alfågelns viktigaste vinterområden i hela Europa.
Sedan mycket länge har betydande delar av det euroasiatiska beståndet av alfågel övervintrat i Östersjön. Det handlar i första hand om fåglar som häckar på den ryska och västsibiriska tundran. De alfåglar som häckar i den skandinaviska fjällvärlden övervintrar däremot huvudsakligen utanför den norska kusten. Östersjöbeståndet har minskat kraftigt under senare decennier, och detta bestånd finns numera upptaget på den internationella rödlistan, i kategorin Sårbar (Vulnerable). Anledningen till att alfågeln hamnat på rödlistan är just den kraftiga tillbakagången i Östersjön.
Alfågeln lever under vinterhalvåret huvudsakligen av musslor. Det innebär att den främst finns där vattendjupet inte är allt för stort. Det betyder i sin tur att de största koncentrationerna finns över de stora utgrunden i Östersjön, exempelvis Hoburgs bank samt Södra och Norra Midsjöbankarna.
Det bestånd som övervintrar i Östersjön har som redan nämnts gått kraftigt tillbaka. De fulla orsakerna till detta är inte klarlagda, men omfattande och återkommande oljeutsläpp skördade många offer under 1900-talets andra hälft. Även om oljeutsläppen har minskat i omfattning, sker det fortfarande utsläpp med oljedöd som följd bland alfåglarna. Så gott som varje vinter påträffas oljeskadade alfåglar på de södra delarna av Öland och Gotland.
En annan dödsorsak för alfåglarna i Östersjön har varit att de fastnat och drunknat i fisknät, men denna dödlighet har minskat i takt med att fisket rent allmänt gått tillbaka och genom att fiske med drivgarn inte längre är tillåtet. Misstankar finns också om att förhållandena i häckningsområdet på tundran har förändrats i negativ riktning för alfåglarna, men i det fallet handlar det bara om misstankar, det finns inga hårda fakta.
Förutom det ryska bestånd som övervintrar i Östersjön har vi även häckande alfåglar i den svenska fjällvärlden. Det handlar om ett begränsat antal – den senaste uppskattningen (2019) gav cirka 900 par. Förmodligen flyttar dessa alfåglar västerut efter häckningen, för att övervintra i vatten utanför den norska kusten.
När det gäller vindkraft till havs vet vi att vissa fågelarter undviker närhet till byggnadsverk eller kuster. I alfågelns fall har detta varit känt länge även om den under flyttningen kan passera både nära land och genom sund. Enligt Gunnar Brusewitz fångades alfåglar under 1700- och 1800-talen i stora nät som var spända över trånga sund ibland annat Stockholms skärgård. Men samme Brusewitz återger även en ramsa från Fårö som beskrev alfågelns vårspel: ”Alle små fuglar kumba til lands, men jag kumber all-all-aldrig.”
Det studier som hittills gjorts pekar också på att alfåglarna kommer att undvika de utgrundsområden som bebyggs med vindkraft. Det var också av denna anledning som Mark- och Miljödomstolen för några år sedan sa nej till en vindkraftsetablering på Finngrunden utanför norra Upplands kust. Beslutet överklagades av exploatören, men den högre instansen, Mark- och Miljööverdomstolen, gav inte prövningstillstånd. I det perspektivet kan nämnas att Södra Midsjöbanken är ett mycket viktigare område för alfåglarna i Östersjön än vad Finngrunden är.
Text: Anders Wirdheim
