15 oktober, 2020

Hav och kustkampanj - fokus på Skräntärnan

Nu drar vi igång höstkampanjen Hav och kustfåglar. Möt fascinerande kustfåglar i deras miljöer, och hoten vi vill arbeta mot. Vi kommer under hösten att presentera historier om alfåglarnas övervintring vid Midsjöbankarna och hotet mot dem i form av en feltänkt vindkraftpark, mysteriet med ejderns dramatiska tillbakagång, och – inte minst – berättelsen om en skräntärnas fascinerande liv och flyttning.  

 

Har du någon gång stått och betraktat kvällssolen över ett kav lugnt hav från de blankpolerade röda klipporna vid Sote huvud i Bohuslän? Eller kanske upplevt en rejäl oktoberstorm på Häradsskär i Östgötaskärgården, där naturkrafterna når rakt igenom kropp och själ, medan de stackars kungsfåglarna som försöker flytta sitter och kurar i varenda buske?
I så fall vet du något om den magi som är knuten till våra kuster och hav. Västerhavet och Östersjön är intrikata ekologiska system, med kopplingar från de minsta växtplankton ända upp till de magnifika havsörnarna som svävar som ladugårdsväggar över skärgårdsöarna. Systemen är känsliga, och i dagens läge allvarligt utsatta för mänsklig påverkan genom övergödning, oljeutsläpp, intensivt fiske och många andra faktorer. 

 

Skräntärna 

Med ett vingspann på upp till 110 cm är skräntärnan (Hydroprogne caspia) världens största tärna. I Europa häckar den endast i Östersjön och i Svarta havet. Östersjöpopulationen är gemensam för Finland, Sverige, Estland och Ryssland – fåglar födda i ett land kan häcka i ett grannland. Har tärnorna väl etablerat sig i en koloni är de oftast platsen trogen så länge kolonin är livskraftig. Svarta havets och Östersjöns skräntärnor har delvis samma övervintringsområden söder om Sahara; Nigerdeltat i Mali, Tchadsjön i Tchad samt i Medelhavet vid Nildeltat i Egypten.

 

Hotbilden

Den svenska populationen har sedan 1970-talet minskat från 1000 par till dagens lite drygt 500 par fördelade på 10 kolonier. Därtill finns ca 100 solitära par. Anledningarna till minskningen av skräntärna är bl.a. spridningen av amerikansk mink till våra skärgårdar under slutet av 1970-talet och 1980-talet. Även predation från gråtrut/havstrut och havsörn på skräntärnornas ägg och ungar har bidragit artens minskning. Dessutom kan det finnas problem utmed flyttvägen och på övervintringsplatsen, vilket är faktorer som är svårare att kontrollera och utvärdera.

Skräntärnorna häckar på låga klippöar med plana hällar eller grusöar, som nästan alltid helt saknar trädvegetation belägna ett stycke utanför kusten eller i yttre skärgården. Lämpligast för kolonier är grusöar där tärnorna har större valmöjlighet beträffande var boet kan läggas. På klippöar kan tärnorna endast lägga bon i kanten av glesare vegetation, och med tiden tätnar växtligheten vilket är ett aktuellt problem i våra skärgårdar. Tärnorna trängs ut från dessa platser. Ofta blir kolonierna på klippöar mer utspridda då vegetationen ofta följer sprickor i klippan, vilket gör att tärnorna inte kan nyttja effekten av styrkan i antal vid försvar av bon mot predatorer. Det händer också att häftigt regn förstör häckning på klippöar då äggen spolas bort eller dränks i vatten. 


I del 2 om skräntärnor kommer vi berätta mer om arbetet vi gjort hittills.

 

text Ulrik Lötberg & Mia Ericsson

Skänk en bidrag till kampanjen via Swish

Betala in valfritt belopp till:

123 – 900 56 53

Namnge ditt bidrag med ”Kust och hav”. Stort tack!

Skänk ett bidrag via vårt 90-konto

Använd plusgiro 90 05 65-3 eller bankgiro 900-5653 (ange ”Kust och hav” på inbetalningen).


Stort tack!

Gilla gärna