Att många fåglar är ortstrogna under häckningstid är känt sedan länge. De återvänder år efter år, så länge de lever, till samma område – ibland till exakt samma boplats. När det gäller vinterkvarteren är det svårare att konstatera ortstrohet, men det finns ett antal exempel. Bland annat kontrollerades en sädesärla, ringmärkt på Gotland, två år i rad på samma plats i Israel i februari. Nu kommer resultatet av en amerikansk studie som visar att svartnäbbade islommar återvänder till samma vinterområde varje år.
Det är en grupp forskare från Biodiversity Research Institute i Portland, Maine som studerat svartnäbbade islommar på fyra olika platser, i Washington, Maine, Louisiana och Kalifornien. I tre av fallen handlade det om återfångster av ringmärkta fåglar, men i Maine infångades sex lommar i insjöar och försågs med satellitsändare.
Ungefär 85 procent av alla de studerade lommarna återvände till samma plats år efter år, normalt inom två kilometer från föregående års vinterkvarter. En individ återvände till samma plats i Morro Bay i Kalifornien sex vintrar i rad. De satellitsändarförsedda fåglarna från Maine övervintrade alla längs USA:s Atlantkust, hannarna vid öar nära kusten i Maine, honorna längre söderut i Massachusetts, New Jersey och Maryland. Fåglarna utnyttjade områden som inte var större än 10–20 kvadratkilometer, vilket inte är så konstigt eftersom de ruggar under vintermånaderna och då är oförmögna att flyga under flera veckor.
Denna begränsning för fåglarna har troligen haft betydelse för utvecklandet av ortstrohet även vintertid. Eftersom de är begränsade i rörlighet, är de beroende av platser med både god tillgång till föda och säkerhet när det gäller predatorer. En individ som hittar ett sådant område under sin första vinter återvänder dit även kommande vintrar. Därför tror forskarna bakom studien att de allra flesta adulta svartnäbbade islommar övervintrar på samma plats genom hela livet.
(AW)
Studien är publicerad i The Condor; Ornithological Applications och en sammanfattning (på engelska) finns här: https://www.aoucospubs.org/doi/abs/10.1650/CONDOR-15-6.1
