På uppdrag av regeringen utreder Naturvårdsverket möjligheterna att jaga på allmänt vatten. Detta är möjligt i de flesta svenska län, men i regel först efter att jägaren i fråga ansökt hos länsstyrelsen. I slutet av juni genomfördes ett möte mellan Naturvårdsverket och SOF-BirdLife, där vi fick möjlighet att framföra våra synpunkter.
Rent allmänt är vi negativa till att öka möjligheterna till jakt på allmänt vatten eftersom vi anser att nackdelarna kraftigt överväger eventuella fördelar. Nackdelarna är dessutom flera:
• Några av de fågelarter som kan bli föremål för denna jakt minskar i antal, och med den bakgrunden ska inte jakttrycket öka. Detta gäller till exempel ejdern i hela landet men lokalt även arter som alfågel, småskrake och gråtrut.
• Eftersom jakten bedrivs på hösten (från 21 augusti) kommer den att till betydande del gälla flyttande bestånd. Under flyttningen och i vinterkvarteren behöver fåglarna lugna och skyddade rastplatser. Ökad jakt innebär kraftigt ökade störningar och då även av arter som inte är direkt föremål för jakten. En ökning av möjligheterna till jakt på allmänt vatten skulle kräva att viktiga rast- och övervintringsområden helt undantas från denna jakt. Detta förutsätter i sin tur att de viktiga områdena inventeras och avgränsas. Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige besitter mycket av denna kunskap genom sina regionala föreningar, men denna kunskap måste ytterligare utvidgas genom riktade inventeringar.
• Jakt från båt, liksom jakt på flygande fågel, innebär en stor risk för skadeskjutning. Genom undersökningar som gjorts vet vi att många fåglar blir skadeskjutna. Detta är naturligtvis inte acceptabelt och därför bör inte jaktformer som innebär stor risk för skadeskjutning tillåtas.
• En ökad jakt kommer att påverka andra fritidsintressen, t.ex. segling, kajakpaddling och fritidsfiske negativt. Redan idag utestänger jakten många människor från att utöva sina fritidsintressen eftersom man helt enkelt inte vågar röra sig inom områden där det förekommer jakt. Genom den enkät Naturvårdsverket gjort bland länsstyrelserna ser vi att detta även gäller jakt på allmänt vatten. Denna aspekt måste noggrant övervägas. Jakten ska inte ha en särställning och gynnas på bekostnad av andra fritidsintressen.
• Sjöfågeljakt var en gång i tiden mycket viktig för många kust- och skärgårdsbor och utgjorde ett väsentligt tillskott till hushållet. Så är det inte idag. Numera är det i princip endast mycket intresserade jägare som ägnar sig åt denna jakt på sin fritid. Orsaken till förändringen är inte i första hand ändrad lagstiftning eller ökat skydd av natur. Det handlar istället om en direkt följd av förbättrat välstånd. Det finns alltså knappast några traditionella värden att värna om i detta fall.
• Antalet jägare som löser jaktkort har minskat stadigt och förhållandevis kraftigt i Sverige de senaste 15–20 åren. I det perspektivet finns det ingen anledning att öka möjligheterna till jakt. De nya jägare som kommer till borde istället kunna erbjudas möjligheter att jaga inom befintliga jaktlag.
• Slutsatsen blir att jakt på allmänt vatten inte bör utökas utan att varje enskild sökande även fortsättningsvis bör prövas av respektive länsstyrelse.
Det som sagts ovan gäller vanlig jakt. Skyddsjakt efter exempelvis mink och mårdhund eller säl och storskarv i anslutning till fiskeredskap är en annan frågeställning.
(AW)
Alfågeln och många andra sjöfågelarter är beroende av rast- och övervintringsområden där de är skyddade. Om möjligheterna till jakt på allmänt vatten ökar, måste mycket stora områden undantas till förmån för fåglarna. Foto: John Larsen
