En jämförande studie som presenteras i den norska vetenskapliga tidskriften Ornis Norvegica visar på stora förändringar i fågelsamhället. Åren 1976–77 inventerades 18 myrar med omgivande skog i sydöstra Norge. Studien gjordes om 2015, nästan 40 år senare. Det visade sig att vissa arter ökat i antal medan andra minskat. Bland vinnarna fanns smålom, trana, grönbena och trädpiplärka, medan arter som tofsvipa, skrattmås, ängspiplärka och gulärla tillhörde förlorarna. Eftersom de undersökta myrarna alla ligger nära, i några fall mycket nära, den svenska gränsen, är det rimligt att anta att utvecklingen är likartad hos oss.
De 18 myrarna ligger i fylkena Østfold, Akershus och Hedmark, som alla gränsar till Sverige (nordvästra Götaland och västra Svealand). Tillsammans med omgivande skogsmarker inventerades myrarna åren 1976–77. Merparten av dessa områden är intakta idag, huvudsakligen som en följd av att de skyddats som naturreservat. Därmed kan denna studie tjäna som exempel på hur fågelfaunan förändras i myrmiljöer där inte direkt påverkan från människa på häckningsmiljön är den främsta orsaken till förändring.
Inventeringarna genomfördes som linjetaxeringar direkt efter soluppgången samt i bra väder under häckningstid. Förutom de rena myrfåglarna noterades även de fåglar som sågs eller hördes från den närmaste omgivande skogsmarken. Totalt noterades 29 myrhäckande arter och 54 skogsarter. Ett mindre antal av de noterade fåglarna utgjordes av arter som inte häckade i området utan snarare var på genomflyttning.
Hos 15 av myrarterna var materialet tillräckligt stort för statistiska analyser. Åtta av dessa hade antingen ökat (4) eller minskat (4) i signifikant omfattning. De fyra som ökat var smålom (+200 %), trana (+400 %), grönbena (+130 %) och trädpiplärka (+53 %). De som minskat var tofsvipa (–77 %), skrattmås (utgången), ängspiplärka (–86 %) och gulärla (–75 %). Även storspov och sånglärka hade minskat tämligen markant. Sammantaget hade artantalet på myrarna minskat med i genomsnitt 19 % medan däremot antalet fågelindivider ökat med i genomsnitt 7 %.
Studien kunde inte påvisa några skillnader mellan kort- och långflyttande arter på myrarna. Däremot fanns en tendens till att det går sämre för kortflyttande arter med vinterkvarter i jordbruksmark än hos arter som övervintrar i andra miljöer.
(AW)
Länk till artikeln i Ornis Norvegica: https://boap.uib.no/index.php/ornis/article/view/996/918
Det går inte bra för tofsvipan på myrmarker. Den norska studien visar på en minskning med 77 procent de senaste knappa 40 åren. Foto: Mikael Arinder/Skånska bilder
