4 januari, 2017

Tjäder vs. vindkraft

Förutom våra två örnar är sannolikt tjädern den art som oftast diskuteras när det gäller vindkraftsetablering (i skogslandskap). Två orsaker till detta är att tjädern är vida spridd och tämligen talrik, särskilt i den norra delen av Sverige, samt att oklarheter råder om exakt hur känslig den är för såväl skogsbruk som vindkraft. Lägg därtill den välkända problematiken att vindkraftsbolagen ofta försöker minimera den tid som allokeras för fågelinventeringar, med påföljd att viktiga förekomster lätt kan förbises, vilket givetvis väcker kritik från naturvårdssidan.

Tjädern är upptagen i fågeldirektivets och artskyddsförordningens bilaga 1 och Sverige har, med en stor andel av EU:s totala population inom landets gränser, ett stort ansvar för artens bevarande. Vår generella linje inom BirdLife Sverige är att förekomst av i synnerhet spelplatser för tjäder (och orre) ska inventeras i april-maj, lämpligen vid flera tillfällen och gärna under mer än en vår. Vi anser att en skyddszon om minst 1 km bör omgärda spelplatser med fem eller flera tuppar, men även mindre spelplatser (i synnerhet i södra Sverige där skogshöns generellt är mer fåtaliga) bör undantas från exploatering.

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt gav i en vägledande dom som föll alldeles innan jul stöd för att tjädern måste visas god hänsyn vid vindkraftsetablering. Målet gällde vindparken Holmevattnet i Dals-Eds och Färgelanda kommuner som ligger i landskapet Dalsland i Västra Götalands län. I den fågelinventering som det ansökande bolaget, Rabbalshede Kraft AB, presenterade redovisades uppskattningsvis tre spelande tjädertuppar men ingen spelplats. En lokal ornitolog visste emellertid bättre och genomförde en egen inventering. Denna visade att det fanns minst nio spelande tjädertuppar i området, varav de flesta knutna till en större spelplats. Spelplatsens centrum låg 150–750 m från de närmsta verksplatserna. Platsen bedömdes, p.g.a. sina naturvärden, vara av sådan beskaffenhet att den är väl lämpad för tjädern.

Mark- och miljööverdomstolen gör flera bedömningar som är av stort intresse för liknande fall. Den konstaterar t.ex. att den oberoende inventeringen kompletterar miljökonsekvensbeskrivningen så att den därmed kan anses uppfylla kraven om att ”identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade verksamheten eller åtgärden kan medföra”. (Notera alltså att den av bolaget inlämnade miljökonsekvensbeskrivningen uppenbarligen inte uppfyllde dessa krav.) Förutom avseende tjäder kritiserar Mark- och miljööverdomstolen även bolagets utredning vad gäller förekomst av nattskärra (endast ett inventeringstillfälle) och smålom (ej berörd överhuvudtaget).

Vidare konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att uppföljning av hur en art påverkas av en vindkraftsetablering inte är detsamma som att vidta försiktighetsmått. Det är nämligen inte ovanligt att vindkraftsbolag försöker komma runt ”besvärliga artförekomster” genom att åta sig uppföljningar inom ramen för det kontrollprogram som tillståndsmyndigheten föreskriver. Med domstolens egna ord: ”Det står klart att tjädern är en fågelart som kan påverkas negativt av vindkraftsetablering. Det är den som söker tillstånd för att anlägga och driva vindkraftsverksamhet som har att utreda verksamhetens påverkan på fågellivet. Bolaget har i målet uppgett sig vara villigt att införa uppföljning av vindkraftverkens påverkan på tjäder i kontrollprogrammet. Att en uppföljning i kontrollprogrammet skulle bidra till den allmänna kunskapsinsamlingen kan, enligt Mark- och miljööverdomstolen, inte ensamt ses som en försiktighetsåtgärd till skydd för en artförekomst i det specifika fallet. Eftersom det är osannolikt att en sådan uppföljning skulle kunna förhindra en negativ påverkan på tjädern efter det att vindkraftverken är uppförda kan det därför inte vara tillräckligt som försiktighetsåtgärd.”

Ovanstående leder fram till den sammanvägda bedömning som avslutar domen: ”Vid tillståndsprövning av ärenden enligt miljöbalken är det den sökande som har att visa att de krav som följer av 2 kap. miljöbalken iakttas. Detta innefattar bl.a. att den sökande ska visa bl.a. att vald plats är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön (2 kap. 6 § miljöbalken). Det aktuella området får anses vara av speciell karaktär då det inrymmer en ovanligt hög tjäderförekomst för att vara beläget i dessa delar av Sverige. Spelplats för tjäder finns nära flera av verken som omfattas av ansökan. Sammantaget med bristerna i utredningen beträffande nattskärra och smålom finner Mark- och miljööverdomstolen att sökanden inte har visat att platsen är lämplig för uppförande och drift av ansökt vindkraftsverksamhet. Miljöprövningsdelegationens beslut om tillstånd ska därför upphävas och ansökan avslås.”

Domen (som kan laddas ner i sin helhet här nedan) visar återigen på betydelsen av engagemang från oberoende ornitologer och att även privatpersoner kan driva mål angående naturvårdsfrågor och få rätt i högsta instans.

Svea HR M 1413-16 Dom 2016-12-21.pdf

Gilla gärna