Tofsbivråk ny art för Sverige – eller?

En minst sagt oväntad fågelart kan komma att läggas till den svenska fågellistan efter ett fynd i Falsterbo under midsommardagens eftermiddag. Då sträckte det ut en rovfågel som av allt att döma var en tofsbivråk Pernis ptilorhyncus eller möjligen en hybrid mellan denna östliga art och den nära släktingen bivråk. En av observatörerna, David Erterius, lyckades få några bilder när fågeln passerade på visst avstånd, och så här skriver David på SOF-BirdLifes Facebook-sida Vår Skådarvärld:

”Direkt när jag kollar bilderna i kameran och zoomar upp till max reagerar jag och utbrister ’Men den här får vi kanske kolla lite närmare på’. Vi samlas runt kameran och det vi omgående främst reagerar på är kombinationen av följande karaktärer:

• Jämnt rosttonad och till synes otecknad kroppsundersida samt vingtäckare

• Allmän jizz med litet huvud, kraftig kropp och breda, långa vingar

• Mörkt inramad ljus strupe

• Brett mörkt ändband på stjärten

• Vingformeln med sex tydligt utstickande fingrar.”

Bilder har nu skickats till den finländske rovfågelexperten Dick Forsman. I sin senaste bok Flight Identification of Raptors skriver han om misstankar att det förekommer viss hybridisering mellan bivråk och tofsbivråk, liksom att en del av de fynd som gjorts i västra Palearktis av den sistnämnda arten möjligen kan gälla hybrider.

Variationen inom såväl bivråk som tofsbivråk är emellertid stor, och frågan är väl om det någonsin kommer att uppnås säkerhet eller ens konsensus gällande Falsterbo-fågeln.

Tofsbivråk är som redan nämnts en nära släkting till bivråken. Båda tillhör släktet Pernis och båda lever till stor del av getingar och andra sociala steklar. Tofsbivråken kan sägas ersätta bivråken från Centralasien och österut till Japan och Sachalin. Den är liksom bivråken en långflyttare, men det finns också underarter i södra Asien som i princip är stannfåglar.

Under senare tid har tofsbivråken setts i stort sett årligen i Mellanöstern, men det finns också flera fynd från Georgien och ett från Italien (2011).

Bildserien här intill är hämtad från David Erterius redogörelse på Vår Skådarvärld.

(AW)