Vad händer med artskyddet i höst?
Frågan om det svenska artskyddet har varit särskilt het under det gångna året. En del av debatten kulminerade när Skogsstyrelsen i februari lanserade sin ”nyordning” om att samtliga arter måste inventeras inför beslut om avverkning, vilket fick inte minst markägarorganisationer att gå i taket. Även om Skogsstyrelsen knappast lär erkänna offentligt att man inte hade täckning för sitt utspel, så har såväl Naturvårdsverkets som miljödomstolars efterföljande tolkningar visat att så var fallet.
Mer förvånande kanske är att Skogsstyrelsens egen myndighetsutövning hela tiden gått stick i stäv med generaldirektörens politik i fråga om skydd/kunskapskrav för alla fåglar. Detta kan konstateras genom de många beslut som vi löpande granskar för att stoppa de otaliga avverkningar som förstör viktiga livsmiljöer för prioriterade och hotade fågelarter.
- Det saknas beslut, från såväl Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen som landets miljödomstolar, kring vanliga arter som bofink och lövsångare. Samtliga beslut om hänsyn vid skogsbruksåtgärder omfattar prioriterade och särskilt skyddsvärda arter som Skogsstyrelsen har artspecifika vägledningar för.
- Det saknas krav på inventering av vanliga arter. Samtliga beslut (vilka är påfallande få) om kompletterande inventeringar omfattar prioriterade och särskilt skyddsvärda arter som Skogsstyrelsen har artspecifika vägledningar för.
- Talande är också att Skogsstyrelsens automatiska granskningssystem endast selekterar ut observationer (från rapportdatabasen Artportalen) med så höga häckningskriterier att inte ens prioriterade fågelarter granskas i tillnärmelsevis vederhäftig utsträckning. Det vore befängt att tro att myndigheten därvid skulle bry sig om observationer av våra vanligaste arter!
Likväl trampade regeringen ”i fällan” och gick Skogsstyrelsen, markägarorganisationerna och skogsindustrin till mötes genom att (med start 1 oktober) genomföra den efterfrågade förändringen av artskyddsförordningen som innebär att man delar upp formuleringarna från livsmiljödirektivet och fågeldirektivet. Man hoppas därigenom exkludera livsmiljöskyddet för fåglar enligt nuvarande 4 § 4 p. artskyddsförordningen (även om det framgår ytterst tydligt av fågeldirektivet att livsmiljöskydd för fåglar i så fall måste införas på annat sätt!). I praktiken får vi nu sannolikt se fler beslut som innebär att man sparar exempelvis ett boträd för duvhök eller tretåig hackspett, men hugger ner skogen runtomkring så att arten försvinner från området i alla fall…
Det gör rättsläget osäkert i närtid, men en dom från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i april visar dessbättre att domstolsväsendet är betydligt mer nogräknat med juridiken och implementeringen av EU-praxis än många av våra riksdagspolitiker (och Skogsstyrelsen).
Målet, där BirdLife Sverige var part, rörde en vindkraftspark där ett av verken ligger i närheten av en tjäderspelplats. Verksamhetsutövaren begärde att målet skulle vilandeförklaras i väntan på att regeringen skulle ändra artskyddsförordningen så att parken skulle kunna prövas mot de nya, mindre strikta, reglerna. MÖD passar då på att göra en bedömning inte bara mot artskyddsförordningen så som den ser ut idag, utan även direkt mot artikel 5 fågeldirektivet som ju alltid kommer att utgöra en miniminivå. MÖD uttalar följande (notera särskilt den sista meningen):
”Verket ligger omkring 400 meter från spelplatsens yttre gräns. Utredningen visar att skogsområdena i anslutning till spelplatsen är i hög grad präglade av skogsbruket och att tjädervänliga habitat i området idag är begränsade. Spelplatsen får därmed anses särskilt skyddsvärd med avseende på tjäderns fortbestånd i området. Med beaktande av dessa omständigheter finns det skäl att anta att verk 4 skulle medföra sådana störningar för tjädern att spelplatsens kontinuerliga ekologiska funktion som fortplantningsområde skulle riskera att skadas eller förstöras. Risken för denna störning är så pass förutsebar och sannolik att störningen får ses som avsiktlig. Störningen riskerar också att påverka den lokala tjäderpopulationen negativt med hänsyn till påverkan på fortplantningsområdet. Den kan därför inte anses sakna betydelse för att uppnå syftet med fågeldirektivet. Vid dessa bedömningar får etableringen av verk 4 anses som en störning enligt 4 § första stycket 2 artskyddsförordningen sedd i ljuset av artikel 5 d fågeldirektivet, samt innebära en skada på ett fortplantningsområde enligt bestämmelsens fjärde punkt… I enlighet med bedömningarna ovan kommer en etablering av verk 4 i konflikt med förbudet i artikel 5 d fågeldirektivet. En eventuellt förestående anpassning av artskyddsförordningen som närmare ansluter till fågeldirektivets lydelse saknar därmed betydelse för bedömningen av tillåtligheten av verk 4.”
Såväl EU-domstolen som svenska domstolar har klargjort att svensk skogslagstiftning i dagsläget dels inte uppfyller ställda krav på kunskapsunderlag när man fattar beslut om avverkning, och dels att det behövs en lagstiftning och tillämpning som inte tillåter ett skogsbruk som utarmar ekosystemen (där det utbredda trakthyggesbruket kan utgöra typexemplet). Frågan är hur vi fortast kommer dithän?
Här är några konstruktiva förslag från BirdLife Sverige på hur generella skyddssystem skulle kunna bidra till att ge både fåglar och andra organismgrupper det skydd som de förtjänar i enlighet med artskyddsförordningen:
- Skogsbruk ska som regel inte ske (med möjlighet till undantag) under den mest intensiva häckningsperioden för fåglar (1 maj – 31 juli).
- Målbilderna för god miljöhänsyn inom skogsbruket blir obligatoriska att uppfylla. Målbilderna täcker de hänsynskrävande biotoper som uttrycks i Skogsvårdslagen. De hänsynskrävande biotoperna är viktiga strukturer i naturen och kan fungera som ett viktigt förebyggande skyddssystem där majoriteten av de skyddsvärda arterna förekommer. Målbilderna är redan implementerade hos många skogliga aktörer och ingår dessutom redan i FSC-certifierat skogsbruk som omfattar ca 60 % av landets skogsmark. Skogsstyrelsen har lanserat ett tillsynsarbete som utgår från målbilderna. Det som återstår är att jämställa nivån för dessa båda system till ett.
- Skyddssystem införs som utgår från träffsäkra och välfungerande habitatmodeller för landskapskrävande paraplyarter (begreppet ”paraplyart” innebär att många andra arter kommer med ”på köpet” när rätt hänsyn tas till aktuell paraplyart). BirdLife Sverige har tillgång till träffsäkra habitatmodeller för tretåig hackspett och tjäder, snart sannolikt även för mindre hackspett. Habitatmodellerna har fördelen att de med stor sannolikhet kan förutsäga var arternas livsmiljöer finns. Habitatmodeller kan därmed i olika utsträckning ersätta eller komplettera fältinventeringar. Tretåig hackspett är en naturskogsart som ger tydliga indikationer på att området lämpar sig för formellt skydd eller frivillig avsättning. Tjäder ger vägledning om hyggesfritt skogsbruk och mindre hackspett indikerar att lövgynnad landskapsplanering behövs.
Viktigt för fåglar är också:
- Kantzoner, d.v.s. sparade ytor mellan t.ex. skog och myr, utformade efter dokumenterad/vetenskaplig kunskap om arternas behov (i dagsläget är de i många fall alldeles för snålt tilltagna!).
- Förbud mot generell underröjning inför gallring och slutavverkning (särskilt under häckningstid!). [Rimliga undantag för exempelvis hinder vid körning.]
BirdLife Sverige menar vidare att det, utöver en stark lagstiftning och rättstillämpning, måste till övertygande ekonomiska incitament för att öka viljan till naturbevarande. Här har våra politiker ett enormt ansvar att tilldela medel för detta, dels från statskassan men också genom att se till att även skogsindustrin (mer specifikt de individer och företag som gör ekonomisk vinning på den gemensamma naturresurs som skogen utgör) är med och bidrar. Till exempel genom en fond som kompenserar markägare som anser sig oproportionerligt drabbade.
Även om nuvarande regering inte kommit framåt på den vägen, så fanns sådana tankar och ansatser till förslag inom den artskyddsutredning som regeringen initierade. Dessvärre ser ett eventuellt maktskifte efter valet ut att innebära att merparten av artskyddsutredningens konstruktiva och genomarbetade förslag förpassas till papperskorgen. Men det kanske inte är så konstigt när såväl SD som M, KD och C propagerar för att frånta ideella naturvårdsorganisationer (som BirdLife Sverige och Naturskyddsföreningen) EU-rätten att överklaga särskilda beslut och domar som bryter mot naturvårdsdirektiven och svensk miljölagstiftning.
Med tanke på i vilken takt som värdefulla livsmiljöer för många organismer i skogen fortfarande avverkas, med fortsatt utarmning av skogliga ekosystem som följd, vore det i dagsläget närmast en katastrof om vi inte kunde överklaga beslut om skogsavverkning (läs: kalhyggen)! Återstår att se vad som händer med uppdraget som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fått ”att underlätta för alla som arbetar i och med skogen att kunna ta hänsyn till enskilda arter och samtidigt få ekonomi i sina verksamheter” (redovisning senast 30 september 2023). Fortsättning följer…
Skänk en gåva till fågelskyddet via Swish
Betala in valfritt belopp till:
123 – 900 56 53
När du swishar till en organisation med ett 90-konto så visas en röd sida med ett hjärta i appen som bekräftelse på din gåva. Stort tack!
