Vi använder cookies på den här webbplatsen. Vissa behövs för att sidan ska fungera korrekt (funktionella). Andra för att analysera hur vår webbplats används (statistik & marknadsföring). Läs mer om cookies här.
Ärenden och domar
Nedan samlas dokument från ärenden som antingen bedöms vara av mer vägledande och principiell natur, eller där fågelskyddsfrågor lyfts fram alternativt negligerats.
Ingen hänsyn till pilgrimsfalk 2017-08-04 (Pdf 0,9 MB)
Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt har fattat ett beslut där vindkraftverk tillåts mindre än 400 respektive mindre än 600 meter från två häckningstjärnar för smålom. Kanske ännu mer anmärkningsvärt är att vindkraftverken tillåts mindre än 2 km från boplats för pilgrimsfalk. Det kända reviret är det enda i Söderhamns kommun, dit arten återkom som häckfågel 2015 efter ett halvt sekels frånvaro. Mark- och miljööverdomstolen har i ett flertal domar slagit fast att åtminstone 2 km skyddsavstånd ska gälla till boplatser för örnar. Pilgrimsfalken bör åtnjuta samma omfattning av skydd som våra örnar och det förefaller mycket märkligt att mark- och miljödomstolen inte ens för något resonemag kring hur man har kommit fram till sin bedömning.
Stor hänsyn vid fågelsjö 2016-01-26 (Pdf 5,9 MB)
Som kontrast till närmast ovanstående fall kan en dom från mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt uppmärksammas. Domstolen avslog ett vindkraftverk i Falköpings kommun med följande motivering: “Med hänsyn till att avståndet mellan det tillståndssökta verket och Vartoftasjön med omkringliggande strandmad inte uppgår till mer än cirka 650 meter kan det på goda grunder antas att lokaliseringen enligt Naturvårdsverkets rapport 6467 utgör ett högriskläge med stor risk för betydande negativa effekter på fåglar genom förlust av värdefulla habitat och hög risk för kollisioner. Vid ovan nämnda förhållanden är den valda lokaliseringen inte förenlig med artskyddsförordningens krav och kan därvid inte heller anses lämplig enligt 2 kap. 6 § miljöbalken. Ansökan ska därmed avslås och det överklagade beslutet upphävas.” Specifika arter var här främst häckande röd glada, brun kärrhök och storspov samt rastande grönbena.
Tjäder vs. vindkraft 2016-12-21 (Pdf 1,2 MB)
Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt gav i en vägledande dom stöd för att tjädern måste visas god hänsyn vid vindkraftsetablering och gjorde flera avväganden som är av stort intresse för liknande fall. Den konstaterade t.ex. att en oberoende inventering kan komplettera miljökonsekvensbeskrivningen samt att uppföljning av hur en art påverkas av en vindkraftsetablering inte är detsamma som att vidta försiktighetsmått. Domen visar återigen på betydelsen av engagemang från oberoende ornitologer och att även privatpersoner kan driva mål angående naturvårdsfrågor och få rätt i högsta instans.
Inga fler vindkraftverk på södra Öland, 2016-12-20 (Pdf 2,6 MB)
BirdLife Sverige och Ölands Ornitologiska Förening (ÖOF) har överklagat såväl kommun- som länsstyrelsebeslut att tillåta Cementa och vindkraftsbolaget OX2 att uppföra en vindkraftpark i anslutning till kalkbrottet sydost om Degerhamn på södra Öland. BirdLife Sverige och ÖOF har därvid ifrågasatt instansernas bedömningar om påverkan på fågellivet. Beslutet från mark- och miljödomstolen i Växjö att avslå ansökan är helt enligt vår linje. Påverkan på landskapsbilden vägdes in i beslutet, men det var definitivt fågelskyddsfrågan som vägde tyngst.
Mark- och miljödomstolen konstaterar att Natura 2000-området Stora Alvaret har ängshök och höksångare som särskilt utpekade skyddsvärden och även om de planerade vindkraftverken faktiskt står utanför själva skyddsområdet så skulle de innebära att syftet med att utpeka området som Natura 2000 motverkas. Det faktum att fågeltrafiken över södra Öland är betydande påpekas också som en viktig punkt. Domen sammanfattas med domstolens egna ord: ”Mark- och miljödomstolen bedömer att bolaget inte på ett övertygande sätt har visat att påverkan på fågellivet, såväl avseende det näraliggande Natura 2000-området som fågellivet i allmänhet med flyttfågelsträckningar och förflyttningar mellan olika fågelskyddsområden i områdets närhet gör området lämpligt för vindkraftsetablering.” Ett överklagande från bolagen är säkerligen att vänta, men det vore högst förvånande om mark- och miljööverdomstolen skulle komma till annan slutsats (om de till att börja med lämnar prövningstillstånd).
Ingen avverkning under nattskärrans häckningstid, 2016-11-28 (Pdf 0,3 MB)
Länsstyrelsen i Dalarnas län samt Dalarnas Ornitologiska Förening (DOF) och Naturskyddsföreningen i Dalarna överklagade mark- och miljödomstolens beslut att upphäva miljöprövningsdelelgationens villkor om att avverkning för uppförande av en vindkraftpark i Ludvika kommun inte fick ske under nattskärrans häckningsperiod 20 maj – 15 september. Mark- och miljööverdomstolen biföll överklagan och fastslog att nattskärran är en särskilt skyddsvärd fågelart som är sällsynt i Dalarna och därmed ska visas särskild hänsyn i fråga om påverkan på dess livsmiljö. Domen kan inte överklagas och blir därmed prejudicerande.
Ingen vindkraft i Marviken, 2016-11-28 (Pdf 2,6 MB)
Kolmårdsvind ekonomisk förening har ansökt om att få bygga fjorton vindkraftverk i Bråvikens skärgård utanför Norrköping. BirdLife Sverige och Östergötlands Ornitologiska Förening (ÖgOF), liksom Föreningen Sörmlands Ornitologer (FSO) och Naturvårdsverket m.fl., har opponerat kraftigt mot planerna som riskerar att hota bl.a. en av landets viktigaste skräntärnekolonier samt den lokala havsörnspopulationen. Även ett Natura 2000-område där fiskgjuse, fisk- och silvertärna pekats ut, berörs. Mark- och miljödomstolen i Växjö avslog ansökan i sin helhet.
Ingen vindkraft på Nordbillingen, 2016-06-23 (Pdf 2,6 MB)
Uppdatering 2016-10-17: Mark- och miljööverdomstolen tar inte upp målet till prövning, varför mark- och miljödomstolens dom står fast.
Sedan en tid har det funnits planer på att etablera en vindkraftpark på Nordbillingen mellan fågelsjöarna Hornborgasjön och Östen. Detta har bland andra vår regionalförening Västergötlands Ornitologiska Förening (VgOF) haft starka synpunkter på, då fågelsträcket över Nordbillingen är betydande. Nu har VgOF fått rätt av mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt som erkänner Hornborgasjöns betydelse som viktig fågelsjö på internationell nivå. Nordbillingen ligger dock på ett avstånd av cirka en mil från Hornborgasjön och det är således till stor del flyttstråket som motiverar domstolens avslag.
Så här avslutas domen:
“Med hänsyn till Hornborgasjöns betydelse som fågellokal, osäkerheten kring sträckinventeringarnas tillförlitlighet samt uppgifterna om havsörnars förekomst inom området, finner mark- och miljödomstolen att Vallebygdens Vind inte har visat att den valda platsen uppfyller kravet på lämplig lokalisering enligt 2 kap. 6 § miljöbalken. Det saknas därmed förutsättningar att meddela tillstånd för den ansökta verksameten. Med anledning av det ska överklagandet avslås.”
Mark- och miljödomstolen vidhåller skydd av kungsörn på Gotland, 2016-06-23 (Pdf 3,0 MB)
I en dom i mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt får en planerad vindkraftsanläggning inte byggas i Hangvar på norra Gotland. Därmed undanröjs det godkännande som länsstyrelsen i Gotlands län tidigare gett till etableringen. Då kände man emellertid inte till det bo av kungsörn som ligger inom avståndet.
”Mark- och miljödomstolen finner vid denna bedömning att den närhet från planerade vindkraftverk till minst ett välbevarat kungsörnsbo, 500–1500 m, medför en beaktansvärd risk för skada på kungsörnarnas fortlevnad i området, såväl vad gäller örnarnas möjlighet till fortplantning som riskerna för örnarna i deras dagliga liv. Enligt domstolen står därför den planerade verksamheten i strid med såväl 4 § artskyddsförordningen som kravet på lämplig lokalisering enligt 2 kap. 6 § miljöbalken.”
– Det här var ytterligare en vinst som visar på vikten av den ideella naturvårdens existens, säger Måns Hjernquist, ordförande i Gotlands Ornitologiska Förening.
DTBird undanröjer inte konflikt med artskyddsförordningen, 2016-06-02 (Pdf 2,7 MB)
Den planerade vindkraftparken vid Boge på Gotland har redan gjort ett par vändor mellan miljöprövningsdelegationen och mark- och miljödomstolen. I den här (senaste) domen bekräftas tidigare ståndpunkter från myndighet, domstol och ideell naturvård att havsörnarna har företräde till det aktuella området. Så här sammanfattar mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt:
” Med hänsyn till områdets betydelse för havsörn och de risker för havsörn som en etablering skulle medföra finner mark- och miljödomstolen således att den planerade verksamheten står i strid med såväl artskyddsförordningen 4 § p. 4 och kravet på lämplig lokalisering enligt 2 kap 6 § miljöbalken.”
Det ansökande bolaget hävdar att användning av systemet DTBird, som ska varna fåglar som riskerar att kollidera med vindkraftverken, medför att projektet kan tillåtas trots örnarnas närvaro. Domstolen delar emellertid inte den uppfattningen:
“Utifrån utredningen i målet och förhållandet att DTBird inte testats under liknande förhållanden bedömer mark- och miljödomstolens att det inte heller är möjligt att genom föreskrivande av villkor om införande av DTBird eller någon annan skyddsåtgärd undgå konflikten med artskyddsförordningen.”
Noterbart är också att mark- och miljödomstolen inte enbart fokuserar på boplats och häckningstid:
“Flera av vindkraftverken kommer även att uppföras inom de flygstråk som havsörnarna frekvent flyger i till och från födosöksområden. Uppförandet av vindkraftverken kommer således ge upphov till en barriär mellan området för boplatser och födosöksområdet. Således skulle uppförandet av vindkraftverken medföra stora risker för havsörnarna särskilt under parnings-, uppfödnings- och övervintringsperioder.”
Uppdatering: Mark- och miljööverdomstolen lämnade inte prövningstillstånd, varför mark- och miljödomstolens beslut står fast.
Slutligen konstateras att ett örnsrevir inte kan anses övergivet även om ingen häckning konstaterats under tre års tid. I det sammanhanget finns det anledning att återanknyta till en dom från dom från Mark- och miljööverdomstolen, 2014-04-03. Där fastslogs att trots att det inte fanns något känt kungsörnsbo (det höggs troligen ner!) inom den ansökta projektytan, så var området av avgörande betydelse för kungsörnsstammen. Detta kan vara värt att ha i åtanke eftersom det ofta blir väldig fokus på att hitta rovfågelsbon att utgå från när man utmäter skyddsavstånd.
Mark- och miljööverdomstolen fattar beslut om igångsättningstid, 2016-05-17 (Pdf 0,3 MB)
I detta principiellt intressanta fall har bl.a. SOF – BirdLife och länsstyrelsen i Kalmar län överklagat mark- och miljödomstolens beslut att tillåta uppförandet av en vindkraftpark trots att byggnationen inte påbörjats inom den angivna igångsättningstiden tre år. Anledningen till vårt överklagande är dels att det vid beslut om projektets tillåtlighet inte togs vederbörlig hänsyn till näraliggande berguvslokal och dels att ett tidigare icke lokaliserat havsörnsbo har funnits inom rekommenderad skyddszon. Det är således positivt att verken inte får byggas, men det hade varit ännu bättre om det dessutom konstaterats att ett tillstånd kan återkallas i händelse av att nya uppgifter (i detta fall placeringen av ett havsörnsbo) framkommer innan byggnation påbörjats. [Att redan påbörjade vindkraftparker skulle dras tillbaka kan vi nog knappast hoppas på, oavsett vilka negativa konsekvenser som uppkommer.]
Så här formulerar sig Mark- och miljööverdomstolen:
“Att konjunkturen förändras är visserligen en omständighet som försvårar för verksamhetsutövaren att bedöma de ekonomiska riskerna med projektet. Den förändrade konjunkturen och det förhållandet att ytterligare analyser av verksamhetens lönsamhet behöver göras kan däremot inte anses vara sådana omständigheter som med gällande lagstiftning utgör giltiga skäl för dröjsmål. Detta får i stället inrymmas i de företagsekonomiska risker som normalt är förknippade med ett projekt. Att andra tillstånd har haft en igångsättningstid på fem år är inte ett skäl för att det tillstånd som givits inte har tagits i anspråk. Bolaget har således inte visat giltiga skäl för sitt dröjsmål.”
Mark- och miljödomstolen fortsatt restriktiv med att tillåta vindkraft i områden viktiga för kungsörn, 2016-02-29 (Pdf 1,3 MB)
E.ON har flera gånger sökt att få tillstånd för att uppföra en vindkraftpark i västra Småland. (Se t.ex. Beslut från miljöprövningsdelegationen i Östergötlands län om avslag för vindkraftpark med hänvisning till kungsörn, 2012-12-13.) SOF – BirdLife har tillsammans med flera lokala ornitologiska föreningar vidhållit områdets betydelse för kungsörn. Mark- och miljödomstolen i Växjö delar vår uppfattning att vindkraftparken inte är tillåtlig med hänvisning till kungsörnsförekomsten.
Så här avslutas domskälen: “Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att bolaget fortfarande inte på ett övertygande sätt har visat att uppförande av vindkraftverk enligt ansökan inte kan komma att påverka bevarandestatusen för kungsörn i detta område av södra Sverige… De i MKB:n till ansökan redovisade alternativa lokaliseringarna synes vara bättre från denna synpunkt, men inte ha andra dominerande nackdelar. Tillämpning av försiktighetsprincipen enligt 2 kap 3 § 2 st MB och lokaliseringsprincipen enligt 2 kap 6 § 1 st MB innebär därför att miljöprövningsdelegationens beslut ska kvarstå.“
Mark- och miljödomstolen menar att kungsörn behöver 3 km skyddszon, 2015-12-10 (Pdf 15,1 MB)
Studier med GPS-sändare visar att kungsörnsrevir är större än tidigare antagits, vilket innebär att skyddsavstånden skulle behöva utökas för att vara verkningskraftiga. Exempelvis kan en skyddszon om 2 km täcka så lite som 6 % av ett genomsnittligt revir. SOF – BirdLife anser därför att avståndet 3 km, vilket är det avstånd som hela tiden angivits som riktlinje i vår vindkraftspolicy, ska följas. Det är därför glädjande att mark- och miljödomstolen i Umeå fastslagit länsstyrelsen i Norrbottens läns beslut att hålla 3 km till kungsörnsbon.
Mark- och miljödomstolen tillämpar pragmatiskt artskydd för kungsörn, 2015-09-10 (Pdf 1,7 MB)
De skyddsavstånd som används för att skydda exempelvis rovfåglar gentemot vindkraftsexploatering är ett många gånger väldigt stelbent verktyg. Avstånden dras utifrån kända boplatser, vilket knappast blir det optimala skyddet beroende på att fåglarna i princip aldrig rör sig cirkelformat från en boplats. Istället vore revirspecifika zoner utifrån fåglarnas rörelsemönster att föredra, men det kräver noggranna studier vid varje enskilt fall vilket ofta anses orimligt (åtminstone av exploatören). Vidare medför starkt fokus på bon svårigheter i de fall någon boplats inom ett revir inte är känd. Det förefaller också betydligt svårare att undanta förekomster utöver häckande individer, exempelvis övervintrare.
BirdLife Sverige ser därmed positivt på den dom som mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt nyligen meddelade, i vilken en tydligare helhetsbedömning av ett områdes betydelse framhålls. Så här skriver domstolen:
“Enligt mark- och miljödomstolens bedömning kan ett skyddsavstånd om 2 km mellan närmaste boplats och planerade vindkraftverk inte betraktas som en absolut avståndsgräns som ska gälla i varje enskilt fall. Att enbart styras av en avståndsgräns till en konstaterad boplats kan inte anses förenligt med försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § miljöbalken) och speglar heller inte verkligheten avseende vilka områden som är av betydelse för kungsörnarna på andra sätt och där det i artskyddsförordningen uttryckligen finns ett förbud mot förstörande och skadande av dessa platser. Enligt mark- och miljödomstolens bedömning är det nu aktuella kungsörnsparet (nedan ”Svartåsenreviret”), med två lyckade häckningar under inventeringstiden (2011 och 2013), av stor betydelse för kungsörnspopulationen. Vid en prövning om etablering av vindkraftverk står i strid med artskyddet kan dock den prövande myndigheten, enligt mark- och miljödomstolens uppfattning, inte enbart fokusera på produktiva kungsörnspar med en konstaterad boplats i närområdet. I de fall där området visar sig utgöra en betydelsefull livsmiljö även för andra kungsörnar måste även detta beaktas.”
“Enligt mark- och miljödomstolens bedömning utvisar det underlag som finns att tillgå i målet, att hela det tilltänkta etableringsområdet och dess närområde innefattar en omfattande kungsörnsaktivitet med, utöver det revirhävdande paret, även andra adulta och juvenila kungsörnar. Vid en prövning av en planerad vindkraftpark gentemot artskyddsförordningen ska den prövande myndigheten inte, enligt mark- och miljödomstolens uppfattning, fokusera på sannolikheten/risken av att en örn (med en konstaterad boplats i närheten) kan komma att träffas av ett vindkraftverk. Istället ska prövningen göras gentemot de förbud som stadgas i 4 § artskyddsförordningen.”
“Med beaktande av det antal flygningar som görs (både inom och utom etableringsområdet) finner mark- och miljödomstolen att det planerade etableringsområdet, som i sin helhet är kraftigt kuperat, inhyser ett stort värde som kungsörnslokal för ett flertal olika kungsörnsindivider. En etablering av vindkraftverken skulle medföra en påtaglig påverkan på kungsörnarna, då den planerade verksamheten skulle komma att skada/förstöra kungsörnarnas fortplantningsområden och viloplatser.”
“Med hänsyn till vad som framkommit om områdets betydelse som fågellokal för kungsörn anser mark- och miljödomstolen att den ansökta verksamheten står i strid med både artskyddsförordningen och lokaliseringsprincipen. Mark- och miljödomstolen anser vidare att det i detta fall inte är möjligt att, genom föreskrivande av villkor om försiktighetsmått/skyddsåtgärder, undgå konflikten med artskyddsförordningen. Till följd härav ska MPD:s beslut upphävas och bolagets ansökan avslås.”
Uppdatering: Mark- och miljööverdomstolen lämnade inte prövningstillstånd, varför mark- och miljödomstolens beslut står fast.
Miljöprövningsdelegationens beslut om att bevilja fem vindkraftverk vid Albrunna på södra Öland, 2015-04-23 (Pdf 0,3 MB)
BirdLife Sverige och ÖOF ifrågasätter flera av miljöprövningsdelegationens bedömningar och kommer sannolikt att överklaga beslutet till mark- och miljödomstolen (MMD) i Växjö.
MPD verkar bland annat ha missuppfattat beskaffenheten hos den stora flyttfågelled som passerar södra Öland, dels genom att man anger att den koncentreras till fågelskyddsområdet Stormaren strax bredvid exploateringsområdet samt genom att man hävdar att sträcket passerar i nord-sydlig riktning. Båda dessa påståenden är mer eller mindre felaktiga. Stora mängder flyttfåglar passerar nämligen på bred front över södra Öland och orienterar sig då inte utefter eventuella lämpliga rastplatser eller fågelskyddsområden, varför lika stora antal flyger förbi den planderade vindkraftparken som över Stormaren. Och även om det givetvis finns en betydande nord-sydlig gradient hos de flesta förbipasserande flyttfåglarna, så sträcker exempelvis de stora mängderna gäss faktiskt huvudsakligen i öst-västlig riktning över Öland och riskerar då i större utsträckning att kollidera med vindkraftverken.
MPD anser inte heller att vindkraftsexploateringen kommer att få betydande konsekvenser för de hänsynskrävande arterna höksångare och ängshök, trots att Sveriges sannolikt tätaste population av den förra finns inom etableringsområdet samt att ängshök sannolikt häckar inom den rekommenderade skyddszonen om 2 km från planerade verk.
I en anmärkningsvärd dom från mark- och miljödomstolen (MMD) vid Umeå tingsrätt godkänns uppförande av vindkraftverk i ett känt flyttstråk för bland annat fjällvråk och trana. Projekteringsområdet hyser också en rik häckfågelfauna med bl.a. smålom och havsörn. MMD håller med om att det räcker med 500 m skyddszon från smålomstjärnar och 1 km skyddszon runt havsörnsbon. Som skäl till ett kortare avstånd anges att kunskap om flygvägar gör att det kan minskas, vilket måste ses som ett övertramp då den rättspraxis som deklarerats av Mark- och miljööverdomstolen är 2 km till örnbon. BirdLife Sverige anser att 3 km är en rimlig kompromiss, medan ny forskning indikerar att avståndet kanske borde utökas mer (Se Nyhet 2015-04-17).
Efter Mark- och miljööverdomstolens domar i slutet av 2014 har viss oro funnits hos ornitologer om att rättspraxis i fråga om artskyddsförordningens tillämpning vid vindkraftsetableringar skulle komma att ändras. Denna oro bör minska i och med denna dom. Mark- och miljööverdomstolen befäster att vindkraftverk inte får byggas inom två kilometer från örnbon, men tilldömer också stort hänsynstagande till fiskgjusen trots att den i nuläget inte häckar på den aktuella platsen.
Mark- och miljööverdomstolen gör delvis ny tolkning av artskyddsförordningen, 2014-12-22 (Pdf 1,8 MB)
I Naturvårdsverkets handbok för artskyddsförordningen delger myndigheten sin syn att om en utövare är medveten om (de eventuella) konsekvenserna av handlingen så är den att betrakta som avsiktlig. Med hänvisning till detta har mark- och miljödomstolar avslagit vindkraftsetableringar bl.a. med hänvisning till att vetskapen om att örnar sannolikt kommer att kollidera med verken räcker för att klassa det som “avsiktligt dödande”. Nu har emellertid Mark- och miljööverdomstolen (MMÖD), som högsta instans, avgjort ett mål kring dispens från artskyddsförordningen, där man gör en annorlunda tolkning. Mark- och miljööverdomstolens beslut bör dock egentligen inte påverka framtida bedömningar av huruvida vindkraftsetableringar kan tillåtas inom exempelvis örnrevir i någon större utsträckning, eftersom de allmänna hänsynsreglerna enligt miljöbalken och artskyddsförordningen fortfarande ska tillämpas strikt för skyddade arter.
Tillägg: I en ny dom, daterad 2015-02-16 (Pdf 0,6 MB), deklarerar MMÖD att uppförande av en skidanläggning är att likställa med “avsiktligt störande” enligt artskyddsförordningen, trots att projektörens avsikt knappast är att påverka örnarna som finns i området. Frågan om vad som kan anses avsiktligt eller inte förefaller således ännu inte vara helt klarlagt, då domarna från MMÖD lutar sig mot samma domslut från EU-domstolen men alltså kommer till olika slutsatser. BirdLife Sverige kommer givetvis även fortsättningsvis att hävda att byggprojekt som hotar att påverka känsliga fågelförekomster på ett negativt sätt inte ska vara tillåtliga enligt artskyddsförordningen.
Beslut från Mark- och miljööverdomstolen om tillstånd för vindkraft på Bottorpsslätten, 2014-12-22 (Pdf 0,3 MB)
Mark- och miljööverdomstolen (MMÖD) beslutade att ändra mark- och miljödomstolens dom och undanröja miljöprövningsdelegationens tidigare beslut i ärendet. Därmed körde MMÖD över såväl underliggande rättsinstanser som Naturvårdsverket och BirdLife Sverige (som drivit processen tillsammans med Östra Smålands och Kalmar Ornitologiska Föreningar).
Beslut från mark- och miljödomstolen angående ett planerat vindkraftverk i Kvismaredalen, 2014-11-05 (Pdf 0,9 MB)
Länsstyrelsen i Örebro läns beslutade 2012-03-26 att tillåta ett vindkraftverk vid Restamossen i östra Kvismaredalen. Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt biföll emellertid Ornitologiska Klubben Örebros överklagan och upphävde tillståndet. Domstolen hänvisar till att verket, i samverkan med fem andra planerade eller uppförda vindkraftverk, riskerar att utöva en oacceptabelt stor kumulativ påverkan/störning på de arter som Natura 2000-området är instiftat för att skydda (bl.a. sångsvan, trana samt brun och blå kärrhök).
I normala fall skulle ärendet inte ens ha krävt tillstånd (ett verk, <150 m) utan bara behövt anmälas och bygglovsprövas. Närheten till Natura 2000-området gör emellertid att eventuell påverkan måste bedömas av högre instans. Mark- och miljödomstolen ansåg, liksom länsstyrelsen, att det enstaka verket på 3,7 km avstånd från Natura 2000-området inte ensamt utgör tillräckligt skäl att avvisas, men hävdar att det åligger verksamhetsutövaren att “visa att det inte föreligger några rimliga tvivel om att verksamheten inte kan ha en skadlig inverkan på de skyddade arternas bevarandestatus”. I detta inberäknas alltså även kumulativa effekter, vilket är intressant eftersom sådana tidigare ofta negligerats, åtminstone av exploatörer som hävdar att de bara kan ta ansvar för sina egna projekt.
Miljöprövningsdelegationen (MPD) vid länsstyrelsen i Kalmar län avslog 2013-07-01 en ansökan om tillstånd för byggnation av fyra vindkraftverk på Bottorpsslätten, ett av Kalmarregionens bästa fågelområden. Inför beslutet delgav BirdLife Sverige tillsammans med Östra Smålands och Kalmar Ornitologiska Föreningar en skrivelse med synpunkter kring den tänkta etableringen. Föreningarna uppmanade däri till avslag med hänvisning till förekomst av rödlistade arter såsom fjällvråk, röd glada och havsörn, men också till områdets höga fågelvärden i allmänhet.
Beslutet från MPD överklagades sedermera till mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt, som 2014-03-04 meddelade att man fastslår miljöprövningsdelegationens dom. Beslutet åsyftar i första hand havsörn och röd glada och motiveras enligt följande:
“Uppförande av vindkraftverk, med kännedom om att de med viss sannolikhet kommer att döda fåglar, kan i princip anses innebära avsiktligt dödande enligt 4 § artskyddsförordningen. Mark- och miljödomstolen bedömer att driften av de fyra ansökta vindkraftverken skulle utgöra ett sådant avsiktligt dödande av vilda fåglar för vilket förbud råder enligt 4 § första stycket punkt 1 artskyddsförordningen. Likaså skulle verksamheten riskera att skada fortplantningsområden i sådan grad som avses i 4 § första stycket punkt 4 artskyddsförordningen. Hinder mot att lämna tillstånd föreligger redan på denna grund, varför anledning saknas att pröva platsens lämplighet enligt 2 kap. 6 § miljöbalken.”
BirdLife Sverige konstaterar att mark- och miljödomstolens beslut bekräftar att fågelvärden ska tillmätas stor betydelse vid exploatering och att miljölagstiftningen fungerar väl, åtminstone i detta fall. Glädjande nog har den senaste tiden flera liknande beslut fattats av såväl mark- och miljödomstolar som mark- och miljööverdomstolen (MÖD), som utgör högsta instans i sådana ärenden.
Beslut från mark- och miljödomstolen angående en planerad vindkraftpark vid Bråta, Gullspång, 2014-02-03 (Pdf 3,5 MB)
Västergötlands Ornitologiska Förening (VgOF) har i samarbete med Skaraborgs och Gullspångs Naturskyddsföreningar överklagat ett beslut från miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen i Västra Götaland om att tillåta byggnation av sju vindkraftverk vid Bråta, mellan Vänern och sjön Skagern, Gullspångs kommun. Området för vindkraftsetableringen är på flera sätt skyddsvärt för fågellivet, då det bl.a. är väl frekventerat av större rovfåglar, såsom fiskgjuse, bivråk och havsörn, samt av stor betydelse som flyttstråk för flera sjöfågelarter, bl.a. sångsvan. Över landtungan mellan sjöarna går också sträck av landlevande fågelarter.
Bolaget som sökt tillstånd anger att påverkan på fåglarna kommer att bli liten. De studier som ligger till grund för bolagets slutsatser har emellertid utförts från Gullspångs vattentorn, ca 12 km från den planerade vindkraftsparken. Även med den specialkikare som använts (med uppgiven räckvidd 11-12 km) ligger endast två av de aktuella sju verken inom räckhåll. Att miljöprövningsdelegationen gav projektet tillåtlighet är därmed minst sagt anmärkningsvärt!
Mark- och miljödomstolen upphävde dock miljöprövningsdelegationens dom med den huvudsakliga motiveringen att “bolaget inte kan anses ha styrkt att nämnda fågelarter eller deras livsmiljöer inte skadas och att etableringen därmed är otillåten enligt tidigare avgöranden från MÖD. Att det är sökanden som har att styrka dessa frågor framgår av den omvända bevisbördan vilken är reglerad i 2 kap. 1 § miljöbalken.”
Beslut från mark- och miljödomstolen angående en planerad vindkraftpark på Finngrunden, 2013-09-17 (Pdf 1,1 MB)
Mark- och miljödomstolen säger nej till en stor vindkraftsanläggning med 210 verk som var planerad på Finngrunden i Bottenhavet öster om Gävle. Det är områdets betydelse för alfågeln som får domstolen att säga nej. Rimligtvis bör detta nej även väga tungt när det gäller andra grund som är aktuella för vindkraft.
Den planerade anläggningen på Finngrundet skulle producera 5 TWh per år och därmed bli en av de största i Sverige. Den skulle placeras på Finngrundets östra bank men i ett område som är klassat som Natura 2000. Förra året sa länsstyrelsen i Uppsala län nej till anläggningen med motiveringen att företaget bakom ansökan, WPD, inte kunnat visa att livsmiljön för djur och växter inte skulle påverkas negativt.
Bolaget överklagade och mark- och miljödomstolen går på bolagets linje på många punkter. Trots det säger man nej och orsaken är Finngrundens betydelse som rast- och födosöksplats för alfågel. Det bestånd av alfågel som övervintrar inom Östersjöområdet är numera internationellt rödlistat. Domstolen konstaterar att Finngrundens östra bank ligger inom ett område som alfåglarna använder och att det finns risk för att fåglarna kommer att undvika området om vindkraftsanläggningen byggs. Eftersom tillstånd i Natura 2000-områden bara kan ges om den skyddade miljön inte skadas, blir det ett nej från domstolen.
Beslut från Mark- och miljööverdomstolen angående en vindkraftparks påverkan på fåglar, 2013-08-23 (Pdf 2,1 MB)
I en intressant dom gällande ett vindkraftsprojekt i Halland ställer Mark- och miljööverdomstolen sig på fåglarnas sida och undanröjer tidigare beslut i såväl länsstyrelsens miljöprövningsdelegation som i mark- och miljödomstolen. Det handlar om sju verk i ett kuperat och fågelrikt område ca en mil från Varberg, och det är fåglarna som får den högre instansen att ändra tidigare beslut.
Ursprungligen handlade ansökan från Eolus Vind om 13 verk. Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation sa nej till sex av verken men godkände att återstående sju fick byggas. Detta överklagades av bl.a. flera privatpersoner, men när ärendet sedan behandlades i mark- och miljödomstolen avslogs samtliga överklaganden. Därför var det något överraskande att den högre instansen, Mark- och miljööverdomstolen, kom till ett helt annat beslut. Så här skriver man i domen:
”Utredningen visar att en etablering av de sju vindkraftverk som miljöprövningsdelegationen lämnat tillstånd till skulle fragmentera området och därigenom riskera att störa fåglar samt tränga bort dem från boplatser och födosöksområden. Med hänsyn till områdets påtagliga betydelse som fågellokal och de risker för rovfåglar och andra särskilt skyddsvärda fågelarter som en etablering skulle medföra, finner Mark- och miljööverdomstolen att bolaget inte har visat att den valda platsen uppfyller kravet på en lämplig lokalisering enligt 2 kap. 6 § miljöbalken. Mark- och miljödomstolens dom och miljöprövningsdelegationens beslut ska därför ändras och Eolus Vind AB:s ansökan ska avslås i sin helhet.”
I området eller dess omedelbara närhet häckar bl.a. röd glada, pilgrimsfalk och berguv.
I ett ärende som Göteborgs Ornitologiska Förening (GOF) överklagat har mark- och miljödomstolen beslutat ge tillstånd till byggnation av högst åtta vindkraftverk i ett område med en tät population av nattskärra, en art som klassas som Nära hotad (NT) på svenska rödlistan. I takt med att allt fler vindkraftprojekt planeras i skogsbygd kommer nattskärran oftare i fokus. Inom huvuddelen av utbredningsområdet är gles talldominerad skog och hyggen de dominerade häckningsbiotoperna. Det är oklart i vilken grad nattskärran påverkas negativt av vindkraft, men dess levnadssätt indikerar att den kan vara särskilt utsatt för kollisionsrisk.
GOF fick inte gehör för sitt yrkande att avslå ansökan, men i villkoren för tillståndet ingår att undersöka hur områdets nattskärror har påverkats ett, två respektive fem år efter det att verken tagits i drift. Vidare får inte anläggningsarbeten utföras inom de viktigaste biotoperna för arten under häckningstid. Detsamma gäller för trädlärka. Intressant i sammanhanget är också att bolaget uppmanas använda belysningssystem som bara tänds upp när flygplan närmar sig, vilket minskar risken att nattflyttande fåglar kolliderar.
I maj 2012 överklagade Västbo Fågelklubb (VFK) och Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) ett beslut från Bygg- och miljönämnden i Gislaveds kommun att tre vindkraftverk som Eolus Vind AB ville uppföra inte behövde tillståndsprövas enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet. Orsaken till överklagan var att etableringen berör ett berguvsrevir. Alla tre vindkraftverken skulle stå närmare boplatsen än 2 km, det närmaste 1 300 m ifrån (SOF och Naturvårdsverket rekommenderar åtminstone 2 km buffertzon). Bygg- och miljönämnden föreskrev bolaget att uppföra ett kontrollprogram för att följa upp häckningsframgången, vilket är föga tröst i händelse av att berguvarna drabbas.
Med hänvisning till rapporten Vindkraftens effekter på fåglar och fladdermöss (Pdf 1,7 MB) från Naturvårdsverkets kunskapsprogram Vindval framhåller länsstyrelsen att ”berguven framstår som en av de fåglar som är mest känslig för störning och kollisionsrisker i samband med vindkraftetablering”. Med hänsyn till det låga antalet berguvsrevir i länet (15) och landet (475) samt till häckningsplatsernas natur bedömer Lst att en förlust av det aktuella reviret skulle kunna få en negativ inverkan på den regionala populationen av en skyddad art”.
Eolus Vind AB överklagade länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt. Överklagandet kompletterades med en rapport från en studie avseende det aktuella berguvsreviret. SOF och VFK bemötte överklagandet och slutsatserna i rapporten. Mark- och miljödomstolen fattade sitt beslut 2013-05-30 och konstaterade att det inte framkommit några uppgifter som motiverar ett undantag från den rekommenderade skyddszonen om 2 km från bo av berguv. Således avslogs överklagandet och länsstyrelsens beslut ligger fast. Såväl länsstyrelsen som mark- och miljödomstolen verkar ha gått helt på den linje som SOF och VFK föreslagit.
Sedermera beviljade Mark- och miljööverdomstolen inte tillståndsprövning. Målet är således avslutat.
Beslutet från mark- och miljödomstolen kan laddas ner här (Word 1,8 MB).
Överklagandesvar från VFK och SOF kan laddas ner här (Word 0,05 MB).
Överklagan från VFK och SOF kan laddas ner här (Word 0,3 MB).
E.ON Vind Sverige AB har ansökt om tillstånd att uppföra 37 vindkraftverk i bl a Vaggeryds och Gislaveds kommuner i västra Småland. Området är viktigt för såväl häckande som övervintrande kungsörnar, vilket var huvudskälet för Vaggeryds Ornitologiska Förening, Värnamo Fågelklubb, Västbo Fågelklubb och Jönköpings Fågelklubb att lämna in en skrivelse med synpunkter på planerna till länsstyrelsen.
Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen i Östergötlands län delade i sitt beslut fågelföreningarnas åsikt att området är olämpligt för vindkraftetablering. Förekomst av bivråk och skogshöns var ytterligare argument. MPD skriver: “Utifrån de utredningar som gjorts gällande vindkraftverkens inverkan på fågellivet finner miljöprövningsdelegationen att risken för påverkan på ovanstående arter sammantaget leder fram till bedömningen att den föreslagna lokaliseringen är olämplig och att detta gäller hela det föreslagna området.”
E.ON är emellertid av annan uppfattning och angav 2013-01-29 att man ändrat ansökan till att gälla maximalt 15 verk.
Mark- och miljödomstolens beslut att ge Vattenfall tillstånd att bygga etapp 1 i Markbygden, Piteå, 2012-09-25 (Pdf 1,9 MB)
Regeringen beslutade i mars 2010 att ge klartecken för att maximalt 1101 vindkraftverk får byggas i Markbygden (se längst ner på denna sida), vilket i så fall blir Nordeuropas hittils i särklass största vindkraftprojekt. Bolaget Vattenfall fick 2011-12-19 tillstånd av länsstyrelsen i Norrbottens län för första etappen om maximalt 314 verk. Naturvårdsverket överklagade dock detta beslut, bl.a. med motiveringen att miljöpåverkan från hela projektet måste bedömas samtidigt. I september fattades nytt beslut i ärendet av mark- och miljödomstolen i Umeå. Den slår fast att etapp 1 kan ges tillåtlighet men skärper villkoren på några punkter. Detta innebär exempelvis att vindkraftverk inte får placeras närmare än 2 km från kända boplatser av kungsörn och att flygkorridorer för kungsörn ska upprättas utifrån redovisade flygrörelser i området. Naturvårdsverket fick däremot inte gehör för sitt krav att vindkraftverk inte får placeras närmare än 1 km från kända spelplatser för tjäder. Tidigare beslut från länsstyrelsen (finns som bilaga i domen) innebär att en hänsynszon om 200 meter ska lämnas runt Natura2000-området Svartliden.
Gotlands Ornitologiska Förening har i flera instanser överklagat beslutet att ge Vattenfall Vindkraft Sverige AB tillstånd att anlägga en vindkraftpark på Mästermyr, där både kungs- och havsörn förekommer i goda antal. Mästermyr är också en viktig rastplats för bl.a. vitkindade gäss. Nu har Mark- och miljööverdomstolen gett GOF och fåglarna rätt genom att upphäva tillståndet. Beslutet kan inte överklagas.
Se vidare under Nyhet 2012-07-06.
Vägledande beslut från Mark- och miljööverdomstolen om lämplig lokalisering enligt 2 kap. 6 § miljöbalken, 2012-05-29(Pdf 0,05 MB)
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) vid Svea Hovrätt beslutade 2012-05-29 att upphäva tillståndet från mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt att uppföra nio vindkraftverk på Gullberg i Söderhamns kommun. Såväl länsstyrelsen i Gävleborgs län som Naturvårdsverket ansåg att den föreslagna vindkraftparken kunde få negativa effekter på fiskgjuse (minst ett bo inom aktuellt område). Naturvårdsverket önskade vägledning från mark- och miljööverdomstolen i frågan om innebörden av 4 § artskyddsförordningen och huruvida verksamheten kunde tillåtas i förhållande till påverkan på häckande fiskgjuse. MÖD skriver i sitt domskäl att det saknas ”underlag för att säkerställa att artskyddsförordningens bestämmelser om fridlysning (4 § första stycket punkterna 2 och 4) eller eventuellt dispens från dessa bestämmelser (14 §) kan efterlevas” och att bolaget (Nordex Sverige AB) inte kunnat visa att ”den valda platsen uppfyller kravet på en lämplig lokalisering enligt 2 kap. 6 § miljöbalken”. Vikten av välgjorda miljökonsekvensbeskrivningar fastslås av slutmeningen: ”Miljökonsekvensbeskrivningen har också sådana brister beträffande dels förutsättningarna att uppfylla artskyddsförordningen och dels utredningen av alternativa lokaliseringar att godkännandet av den ska upphävas.”
Mark- och miljödomstolen i Växjö beslutar att gå på länsstyrelsens linje att inte tillåta Södra Statkraft att bygga vindkraftverk i nära anslutning till havsörnsrevir. Mark- och miljödomstolen menar att en betydligt förhöjd förväntad risk att örnar ska kollidera (jämfört med vindkraftverk i allmänhet), är tillräckligt för rubricering “avsiktligt dödande”. Därmed kan en sådan etablering inte tillåtas enligt artskyddsförordningen (som grundar sig på EU:s art- och habitatdirektiv).
Glädjande nog kan vi konstatera att den i höstas publicerade rapporten från Vindval (“Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss – Syntesrapport”), tolkas på ett ur fågelskyddssynpunkt korrekt sätt av mark- och miljödomstolen. Den citerar: “För att minimera riskerna för de svenska örnpopulationerna krävs hänsynstagande på lokal nivå i de områden där de häckar och framför allt en översyn av den samlade eventuella påverkan som kan ske i samband med storskalig utbyggnad”. Domstolen konstaterar att det aktuella området utgör ett kärnområde för den svenska havsörnspopulationen, som därmed ska behandlas med särskild respekt. En sammanfattande slutsats blir att av Vindval föreslagna “skyddsavstånd mellan havsörnsbo och vindkraftverk på 2-3 km, baserat på förslag från Sveriges Ornitologiska Förening” (citat från domen) ska tillämpas.
Miljöprövningsdelegationens dom Biotestsjön, Forsmark, 2012-02-09 (Pdf 1,0 MB)
Vattenfalls planer att uppföra 15 vindkraftverk runt Biotestsjön vid Forsmarks kärnkraftverk bifölls bl.a. av Östhammars kommun och Energimyndigheten. Däremot reagerade Naturvårdsverket, Naturhistoriska riksmuséet samt SOF och UOF (Upplands Ornitologiska Förening) starkt emot projektet, främst eftersom Biotestsjön är en av landets havsörnstätaste platser. Upp till 25 individer har setts samtidigt och uppskattningsvis 200 havsörnar besöker lokalen under en vinter.
Miljöprövningsdelegationen (MPD) vid länsstyrelsen i Uppsala län gör den korrekta bedömningen att den planerade vindkraftparken kan utgöra en betydande negativ påverkan på såväl havsörnspopulationen som andra häckande, rastande och övervintrande fåglar. MPD konstaterar att Upplandskusten utgjorde ett av havsörnens viktigaste kärnområden under stammens kraftiga reducering under 1900-talet, varifrån andra områden återkoloniserats på senare tid. Regionen har således ett värde som garant för artens fortlevnad. Det närmaste aktiva havsörnsboet finns ca 500 meter från Biotestsjön och ytterligare sju finns inom 5 km avstånd.
MPD hänvisar till erkänd internationell praxis som gör klart att ett skyddsavstånd ska finnas mellan havsörnsbon och vindkraftverk. Man pekar på SOF:s rekommenderade 3 km, som ibland behöver utökas ytterligare. Länstyrelsen delar också vår åsikt att betydligt fler havsörnar än vad Vattenfall anger, kan komma att förolyckas vid uppförande av vindkraftparken. I enighet med miljöbalkens försiktighetsprincip är riskerna för stora, i synnerhet då havsörnen ännu inte har uppnått gynnsam bevarandestatus i något europeiskt land. Populationen längs Upplandskusten måste även fortsättningsvis bidra till att uppfylla detta mål.
“Länsstyrelsen gör sammanfattningsvis bedömningen att tillstånd inte kan beviljas då den föreslagna verksamheten strider mot lokaliseringsprincipen i 2 kap. 6 § MB. Enligt detta ska det för en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. I och med att sökanden valt en plats som uppenbart kommer att skada höga skyddsvärda miljövärden bedömer Länsstyrelsen att etableringen strider mot detta lagrum och att tillstånd därmed inte kan lämnas.”
Stamåsen och Björkhöjden-Björkvattnet
Ångermanlands Ornitologiska Förening (ÅOF), Jämtlands Ornitologiska Förening (JOrF) och SNF har i fyra års tid argumenterat och arbetat för ökat skydd för befintliga kungsörnsrevir i två planerade vindkraftsparker i gränsområdet mellan Ångermanland och Jämtland. Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen i Västernorrlands län tillät uppsättande av 18 vindkraftverk inom 2 km från ett befintligt kungsörnsbo på Björkhöjden-Björkvattnet och 4 vindkraftverk inom 2 km från ett kungsörnsbo på Stamåsen. Detta överklagades av ÅOF. Miljödomstolen i Östersund beslutade sedermera att inga vindkraftverk får byggas närmare än 2 km från bon av kungsörn och fjällvråk i dessa två vindkraftparker. Tillståndet tidbegränsas också till 30 år. Därtill kommer villkor som redan tidigare stod i beslutet från MPD om kontrollprogram och uppföljning av kungsörnens häckningsframgång, studier av vindkraftsdödade fåglar (eftersök med hund), kompensationsåtgärder etc. Statkraft SCA Vind AB överklagade beslutet, men Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm fastslog miljödomstolens beslut, vilket inte kan överklagas vidare. En stark uppmuntran och tydligt stöd för framtida ärenden!
Mark- och miljööverdomstolens beslut Björkhöjden-Björkvattnet, 2011-11-23 (Pdf 1,8 MB)
Miljödomstolens beslut Björkhöjden-Björkvattnet, 2010-12-21 (Pdf 1,7 MB)
Miljödomstolens beslut Stamåsen, 2010-12-21 (Pdf 0,3 MB)
ÅOF:s yttrande Björkhöjden-Björkvattnet, 2010-05-15 (Pdf 0,1 MB)
ÅOF:s yttrande Stamåsen, 2010-04-20 (Pdf 0,2 MB)
ÅOF:s yttrande Stamåsen, 2010-04-20 (Pdf 0,05 MB)
ÅOF:s överklagan Stamåsen, 2010-01-02 (Pdf 0,04 MB)
Mark- och miljödomstolens dom angående Hjuleberg, Halland, 2011-06-17 (Pdf 4,7 MB)
Vattenfalls ursprungliga planer gällde 22 verk vid Hjuleberg i Halland. Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen i Halland sa emellertid nej till sex av dessa eftersom de skulle hamna alltför nära en av Hallands viktigaste övervintringsplatser för örnar. Detta beslut överklagades av Vattenfall till mark- och miljödomstolen, men domstolen gick på länsstyrelsens linje. I domen hänvisas till Artskyddsförordningen som stadgar att det är förbjudet att avsiktligt störa eller döda vilda fåglar. Domstolen skriver:
“Sannolikt skulle det leda för långt att beteckna etablering av vindkraft som sådant avsiktligt handlande som utlöser förbuden enligt artskyddsförordningen. Emellertid måste andemeningen i artskyddsförordningen beaktas och gäller att det inte är visat annat än att vindkraftverk 1-6 med avsedd placering kan komma att förorsaka påtaglig skada för de fridlysta fåglarna och påverka deras bevarandestatus i ogynnsam riktning. Vid sådana förhållanden och ovan angivna bedömningar delar mark- och miljödomstolen miljöprövningsdelegationens bedömning att dessa vindkraftverk inte bör tillåtas.”
Detta intressanta och viktiga fall bör bli vägledande för kommande ärenden!
Miljööverdomstolens dom angående Glötesvålen, Härjedalen, 2010-10-14 (Pdf 3,0 MB)
I detta fall bortsåg MÖD i sin dom från såväl Naturskyddsförbundet i Jämtland/Härjedalens anförande om att kungsörnar i området riskerade att skadas av etableringen, som från Naturvårdsverkets ståndpunkt att vindkraftetableringen kunde innebära en påtaglig skada på områdets naturvärden. Istället fastslogs enbart att rennäringen väger lättare än de nationella planeringsmålen för vindkraft.
Lågfjället Sjisjka, Natura 2000-område
Detta ärende är kontroversiellt, då det bl.a. innebär exploatering i Kaitums fjällurskogsreservat, tillika utsett till Natura 2000-område. Såväl SOF som SNF, länsstyrelsen i Norbottens län och Naturvårdsverket (m.fl.) har bestritt lämpligheten av att anlägga en vindkraftpark på lågfjället Sjisjka, medan Regering och domstolar istället gått på exploatörens linje. I Miljööverdomstolens dom angående Sjisjka, Lappland, 2009-08-25 (Pdf 0,5 MB) uppfattas att regeringsbeslutet, precis som i fallet Markbygden (se nedan!), binder såväl MD som MÖD att tillåta etableringen, även om regeringen ålägger Miljödomstolen att pröva Natura 2000-tillståndet (MD ansåg i sitt yttrande att särskilt tillstånd inte behövdes!). I domen kan man också läsa yrkanden från SOF, SNF, Kammarkollegiet och Naturvårdsverket.
SNF överklagade Regeringens beslut till Regeringsrätten, men vann inget vidare gehör. I Regeringsrättens dom, 2010-05-27 (Pdf 1,6 MB) finns också regeringsbeslutet samt yttrande från länsstyrelsen i Norbottens län och vad som framkom av miljökonsekvensbeskrivningen.
Regeringsbeslut Markbygden, Piteå, 2010-03-04 (Pdf 0,2 MB)
Markbygden, Piteå kommun, är i särklass Nordeuropas största vindkraftprojekt. Regeringen har beslutat att maximalt 1101 vindkraftverk får byggas över en yta om 450 kvadratkilometer. Denna tillåtlighetsprövning har skett enligt 17 kap. 1 § miljöbalken, vilket innebär att fortsatt prövning (av miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen i Norrbottens län) endast gäller de frågor som inte omfattas av regeringens beslut. Regeringens prövning bör utgå från miljöbalkens allmänna hänsynsregler och samma miljökrav bör ställas som vid prövning av annan myndighet. Regeringen ska således vid sin tillåtlighetsprövning göra en fullständig bedömning av den aktuella verksamheten, men att lägga ansvaret för vissa miljöprövningar hos politiker istället för en domstol eller myndighet måste anses kontroversiellt.