I en stor internationell studie som idag publiceras i vetenskapstidskriften Science visas att klimatets effekter på fåglars antal och utbredning är klar och tydlig och att effekterna är mycket likartade i Europa och USA. Det är möjligen lite förvånande att effekterna blir så likartade mellan kontinenterna, med tanke på att det rör sig om helt olika fågelarter och olika livsmiljöer. Resultaten bekräftar till stor del det som varit antaganden och som tidigare bara visats i mindre, ofta nationella, undersökningar. Arter som föredrar varmt klimat klarar sig ofta bättre och förekommer oftare allt längre norrut i takt med att temperaturen har stigit. Exempel på speciellt klimatkänsliga arter är gärdsmygen i Europa och vandringstrasten i USA.
Lokalt visar sig effekterna genom att arter som befinner sig i den kallare delen av sitt utbredningsområde har ökat i antal, eftersom klimatet blivit gynnsammare. På motsvarande sätt minskar populationerna i de varmare delarna av artens utbredningsområde där det blivit för varmt. I Sverige är bofinken (bilden) ett exempel på en art som tydligt spridit sig norrut på senare tid. Bergfinken, en nordlig släkting, har på motsvarande sätt dragit sina sydligaste utposter i Sverige allt längre norrut.
De svenska data kommer från Svensk Fågeltaxerings inventeringar, där data samlas in av ett stort antal frivilliga ornitologer runt om i landet. Att resultaten publiceras i en tidskrift med högsta möjliga vetenskapliga status, visar på det stora värdet av de insatser våra volontärer gör.
(Svensk Fågeltaxering)
Nu är det inte alla svenska fåglar som gynnas av klimatförändringarna. Det finns även flera förlorare. Främst är det nordliga arter som förlorar mark och minskar eller försvinner. Två exempel är rödvingetrasten och videsparven. Mer om detta finns att läsa i Svensk Fågeltaxerings årliga rapport i den senaste upplagan av SOF-BirdLifes årsbok – Fågelåret 2014.
(AW)
