Inom kort kommer det att presenteras en ny nationell rödlista för Storbritannien. Den kanske största och mest häpnadsväckande nyheten i denna lista är att grönfinken i ett slag går från ”grön” till ”röd”, dvs. från välmående till allvarligt hotad. Orsaken är den sjukdom som orsakas av en mikroorganism (en flagellat) och som i Sverige kallas gulknopp.
I decembernumret av British Birds (som ännu inte kommit ut) finns ett referat av publikationen Birds of Conservation Concern. Av det framgår att den brittiska rasen av grönfink Carduelis chloris harrisoni nu flyttas från ”grön” till ”röd”, dessutom utan att först hamna på mellanstationen ”amber”.
Det brittiska systemet att åskådliggöra situationen för olika arter ser lite annorlunda ut än vårt och för tankarna till lamporna i ett trafikljus: Arter som har välmående bestånd placeras i kategorin ”grön”. Om en art börjar minska på ett oroväckande vis, flyttas den till kategorin ”amber” (som betyder bärnsten men som här kanske kan översättas med gul). De arter som anses vara hotade, finns alla i kategorin ”röd”.
Roger Riddington, redaktör för British Birds och bosatt på Shetland, skriver i ett nyhetsbrev att han för tredje året i rad inte sett en enda grönfink:
– När det gäller arter som kan vara illa ute, är knappast grönfinken den första man kommer att tänka på. Det är överraskande.
Även i Sverige har grönfinken minskat markant sedan sjukdomen konstaterades i denna form första gången 2008. Mycket tyder på att den spreds till Skandinavien från Storbritannien, där utbrottet inleddes ett par år tidigare. Men även om grönfinkar drabbas värre än andra arter, var det troligen inte denna art som tog hit sjukdomen. De skandinaviska grönfinkar som flyttar, tar nämligen inte vägen till Brittiska öarna utan flyttar snarare rakt söderut. Däremot övervintrar betydande mängder skandinaviska bofinkar på Brittiska öarna – och även dessa kan drabbas av sjukdomen, om än inte med lika allvarliga följder som för grönfinksbeståndet.
Anledningen till att grönfinken drabbas värre än andra arter är ännu inte klarlagd. Det kan bero på en större känslighet hos just grönfinkar, men en annan teori är att spridningen mellan grönfinkarna till stor del sker när de flera tillsammans sitter och äter frön ur samma nypon. Frön i nyponen på vresrosor är nämligen mycket populära hos grönfinkar. Det sker också en spridning vid fågelmatningar. En drabbad fågel försöker äta men klarar inte att hantera fröerna utan tappar dem, varpå andra fåglar tar fröerna och får då med sig mikroorganismen.
(AW)
Not:
Gulknopp orsakas av en flagellat som kallas Trichomonas gallinae och som kan drabba en lång rad olika fåglar. Organismen sätter sig i svalget eller gapet på fåglarna, vilket ganska snart leder till att de får svårt att äta och dricka. Sjukdomen är känd sedan 1500-talet på brevduvor.
