I en ny forskningsrapport, som publicerades i förra veckan, har svenska forskare undersökt vad som driver förändringar i skogsfåglars populationer. Är det mängden skog, skogens kvalitet eller snarare klimatet? Eller är det andra faktorer? Svaret är inte alldeles givet, men forskarna konstaterar att sedan omkring 2005 har många av de tidigare positiva trenderna i Sverige bland såväl skogsfåglar som fågelvänliga skogsstrukturer planat ut. Det skulle i förlängningen kunna innebära att de naturvårdsåtgärder som nu vidtas inom skogsbruket inte har de positiva effekter man förväntar sig.
Forskarna från Lunds universitet och SLU i Umeå visar hur utvecklingen varit både vad gäller skog och skogsfåglar de senaste decennierna. De konstaterar att fågelfaunan rimligen påverkats av såväl ökad mängd uppvuxen skog, något förbättrad (biologisk) kvalitet på produktionsskogarna och ett varmare klimat. Men vilka av dessa faktorer som är viktigast går inte säkert att avgöra.
Likväl kan de nya rönen komma att få effekter på skogsdebatten eftersom man från skogsbrukets sida gärna pekat på att de svenska skogsfåglarna haft en sammantaget positiv utveckling under senare tid. Detta stämmer om vi ser till utvecklingen från slutet av 1900-talet till en bit in på 2000-talet. Men för att bättre förstå hela problematiken, bör vi gå ännu längre tillbaka än så.
Under 1900-talets senare del minskade många svenska fåglar markant i antal. Orsakerna var säkert flera, men särskilt betydelsefulla var de stora strukturella förändringarna inom såväl jordbruk som skogsbruk. I skogsbrukets fall innebar bruket av kalhyggen och ensidiga satsningar på gran och tall att enorma arealer av mera naturliga skogar med stor variation fick lämna plats åt likåldriga planteringar av ett enda trädslag. Under ett par årtionden bekämpades dessutom löv med kemiska preparat som idag är förbjudna. Dessa skogsbruksåtgärder fick naturligtvis stora effekter på både fågellivet och annan biologisk mångfald.
Så sent som på 1980-talet var den svenska skogsvårdslagen starkt drivande i denna utveckling. Det gavs bidrag till skogsdikning och markägare med lågproduktiva skogar, så kallade 5:3-skogar, uppmanades att avverka dessa och ersätta dem med planteringar av gran eller tall.
Men i början av 1990-talet skedde en omsvängning i och med att en ny skogsvårdslag antogs. I den jämställdes miljömålet med produktionsmålet. Runt millennieskiftet antogs även nya nationella miljömål, och Sverige skrev under internationella konventioner för att stoppa utarmningen av biologisk mångfald.
Sammantaget innebar detta att den flera årtionden långa nedgången för de svenska skogsfåglarna bröts och istället vändes i en svag uppgång, något som både skogsnäringen och vi från naturvårdssidan tolkade som en begynnande återhämtning. Men nu ser det alltså ut som att denna positiva trend upphört. I den nya rapporten skriver forskarna att det under åren 1998–2015 skedde en genomsnittlig ökning för de 58 arter skogsfåglar man studerat, varav 16 specialister och 42 generalister, men man betonar alltså även att från omkring 2005 har de positiva trenderna när det gäller fågelantal och många skogsstrukturer planat ut.
(AW)
Källa: Ram, D., Axelsson, A.-L., Green, M., Smith H.G. & Lindström, Å. What drives current population trends in forest birds – forest quantity, quality or climate? A large-scale analysis from northern Europe. Forest Ecology and Management 385 (2017) 177–188.
En sammanfattning av rapporten finns här: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0378112716309884
