Två markägare i Arbrå i Hälsingland får inte avverka sin skog eftersom det finns häckande lavskrikor i området. Bakom beslutet står Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i Gävleborgs län, och det är Artskyddsförordningen som myndigheterna lutar sig mot när man förbjuder avverkningarna. Såväl skogsägarna som deras organisationer är upprörda eftersom beslut som grundas på Artskyddsförordningen inte innebär någon ersättning för markägarna. Nu kommer LRF att driva ärendet vidare som ett principmål.
För att förstå den infekterade debatt som tillämpning av Artskyddsförordningen lett till måste vi gå drygt 20 år tillbaka i tiden. Efter en folkomröstning gick Sverige med i EU 1995, vilket fick till följd att vi som land fick underordna oss ett betydande unionsgemensamt regelverk. Några år senare (1999) trädde artskyddet i kraft i EU:s medlemsländer, men det dröjde till 2008 innan Sverige införde förordningen i svensk lag. Men det var egentligen främst på papperet – ute i verkligheten hände inte så mycket förrän härom året då myndigheterna, lite yrvaket kan tyckas, plötsligt insåg att här fanns en lag som borde ha betydande påverkan på skogsbruket. Nyligen kommenterade Skogsstyrelsens nytillträdde generaldirektör, Herman Sundqvist, detta på följande vis:
– Vi kan självkritiskt konstatera att tillämpningen av Artskyddsförordningen har dröjt för skogsbruket. Nu tar vi tillsammans ett första steg för att underlätta den genom gemensamma riktlinjer för tillämpning och tolkning av artskyddsreglerna i skogsbruket.
Det är alltså inte lavskrikornas eller ens naturvårdsintressenas ”fel” att ett antal markägare nu kommer i kläm när myndigheterna ganska plötsligt börjar tillämpa det man haft 17 år på sig att implementera i svensk lagstiftning. Skulden finns snarare att söka hos skogsbruket och markägarnas organisationer som envist tillämpat en strategi som gått ut på att ”stoppa huvudet i sanden” och låtsas som ingenting. Läget hade varit väsentligt annorlunda, och mycket bättre, om man redan från början systematiskt analyserat vilka konsekvenser som en svensk tillämpning av EU:s regelverk skulle få.
Från SOF-BirdLifes sida ser vi positivt på att bevarandet av biologisk mångfald i skogen har förbättrats genom en tydligare tillämpning av Artskyddsförordningen. När detta innebär att enskilda markägare får stora ekonomiska avbräck och inskränkningar i sitt skogsbruk tycker vi att det kan vara befogat att samhället tar på sig en del av denna kostnad.
(AW)
Mera om fallet finns i nyhetsrapporteringen här:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/skogsagare-forbjuds-avverkning-en-lavskrikans-skull
https://www.helahalsingland.se/gavleborg/bollnas/delade-meningar-om-hur-hotad-lavskrikan-ar
