I senaste numret av Fåglar i Stockholmstrakten jämförs en kustfågelinventering från förra året med liknande inventeringar gjorda år 2000–2002 och 1974–75. Det har skett stora förändringar i fågelsamhället. Av totalt 38 kustfågelarter har 19 minskat med mer än tio procent, en art är stabil och 18 har ökat med mer än tio procent.
Undersökningen 2014 genomfördes som tre linjeinventeringar från båt under vardera tre perioder (andra halvan av april, andra halvan av maj och första halvan av juni). Vid samtliga tillfällen startade man inne vid fastlandet i väster och följde en rät linje till yttersta havsbandet i väster. Rutterna valdes så att de täckte in de södra, mellersta och norra delarna av Stockholms skärgård. Varje rutt tog i genomsnitt två dagar att inventera per period.
Utifrån resultaten från inventeringarna gjordes därefter en beräkning av tätheter i form av antal par per kvadratkilometer. Totalt täckte inventeringen 6,4 procent av Stockholms skärgård, medan de båda tidigare inventeringarna var mera heltäckande.
Bland de arter som ökat i antal finns flera stora fåglar. Det gäller mellanskarv, grågås, kanadagås, vitkindad gås och gravand. Även knölsvanen har ökat något (+ 13 %). Bland de som minskat markant finns naturligtvis ejdern, men även svärtan har gått mycket kraftigt tillbaka och berganden betraktas numera som utgången som häckfågel.
I några fall pekar utvecklingen åt helt olika håll för närbesläktade arter. Det gäller tärnorna och alkorna. Medan silvertärnan har ökat med cirka 75 procent, har fisktärnan minskat med 30 procent. Silvertärnan anses nu vara den näst talrikaste fågelarten i Stockholms skärgård efter ejdern. Både tordmule och sillgrissla har ökat, med drygt 200 respektive drygt 1400 procent. Däremot har tobisgrisslan nästan helt försvunnit, från 5224 par 1975, via 1302 par 2000 till beräknade 157 idag, motsvarande en minskning med 98 procent!
(AW)
Källa: Viktor, T. 2015. Kustfågelinventeringen i Stockholms skärgård våren 2014. Fåglar i Stockholmstrakten 44 (2): sid. 20–28.