Vaktavlösning vid Långe Jan

Sedan slutet av åttiotalet har SOF BirdLife varit värd för fyren Långe Jan på Ölands södra udde. Besöksavgifterna är en viktig inkomstkälla till driften av Ottenby fågelstation. I år är det för första gången volontärer som öppnar fyrdörren för besökarna, i alla fall under lågsäsongerna.

Under högsäsong är det skolungdomar som bemannar fyren på heltid mellan 10.00 och 18.00. Under lågsäsongens begränsade öppettider har denna syssla tidigare delats mellan personalen på Ottenby fågelstation, naturum och Naturbokhandeln. Men från och med i år är det nya rutiner.
– Jag annonserade på facebook om att vi behövde volontärer till fyren och fick genast flera svar, berättar SOF BirdLifes föreningschef Anette Strand.
I uppdraget ingår även tjänstebostad. Volontärerna bor huset där den siste fyrvaktaren bodde kvar till för bara några år sedan, och som numera också bär hans namn: Bertils hus.

Första ut att nappa på erbjudandet var David Erterius, en rutinerad fågelskådare med rötterna i Skåne. Sedan fyra år tillbaka reser han jorden runt som fågelguide för världens största arrangör av fågelskådningsresor, sydafrikanska Rockjumper.
– Jag kom tillbaka från en resa till Bhutan den tredje maj, dagen efter såg jag annonsen. Och eftersom jag skulle sitta och skriva reserapporter under en tid tänkte jag att då kan jag ju lika gärna göra det på en trevlig plats!
David kom till Ottenby och södra udden den 15 maj och har sedan dess plikttroget delat sin tid mellan skrivbordet och fyrdörren.
– Det har fungerat bra. Jag blir ju avbruten i skrivandet två gånger i timmen, men å andra sidan kan man kan ju bli lite seg när man sitter och skriver, då är det bra att röra på sig.

I sitt arbete reser David främst i länderna runt ekvatorn, där finns flest fågelarter och därmed är de också mest attraktiva för fågelskådare som längtar efter nya upplevelser och nya arter i krysslistan. David ger några exempel: Madagaskar, Etiopien, Namibia, Botswana, Zambia, Colombia, Kuba och Sydostasien.
– Det är också länder där det kan vara lite bökigt med logistiken och då vill folk ha hjälp av en researrangör.
I och med sitt arbete har David själv en diger lista med fåglar han sett, men tiden på Ölands södra udde gav honom ett nytt Ölands-kryss.

Det var den första juni och David vaknade lite sent – om man ser det ur ett fågelskådarperspektiv – kvart över sex. Han bestämde sig för att gå upp i fyren för ett se om han kunde upptäcka något spännande i fågelväg. Väl där uppe ringde han Tobias, ringmärkningschefen på fågelstationen, och just då hände det!
– Det kom en rallhäger flygande över udden, rakt över från öster till väster. Jag kände igen den direkt på den bruna ryggen, jag har sett många under mina resor. Jag skrek ner till dem som stod nere på udden och skådade, så att de också skulle få se den.
Rallhägern rundade fyren och sträckte ut över havet, sedan kom den tillbaka och gjorde en lov över udden och över fågelstationen.
– Den var här i ungefär 20 minuter, men när den blev attackerad av silvertärnor drog den ut åt sydsydväst. Jag stod och tittade efter den så länge jag kunde se den.
Det här var det tredje fyndet av rallhäger på Öland, även de båda andra har upptäckts på Ottenby.

Två dagar efter att rallhägern dök upp – fyllde på Davids Ölandslista och försvann ut över havet – packar David sina saker och städar. Nu står en ny volontär på trappen, redo att flytta in och att samvetsgrant infinna sig vid fyrdörren varje halvtimme mellan 11.00 och 17.00. Hon heter Eva Åkesson och jobbar till vardags på Sjöfartsverket. Det statliga verk som äger fyren! Hon jobbar i Göteborg, vilket också hennes dialekt avslöjar, med att ta emot beställningar av lots till fartyg som ska in till Göteborgs hamn.
– Jag hade fått tidig semester i år och var lite vilsen i mina semesterplaner. Då fick jag se Anettes annons och tänkte att det lät kul. Kul att testa. Bara att få bo här nere, man är ju mitt ute i naturen!

Eva började fågelskåda för sju år sedan, intresset för fåglar väcktes när hon läste biologi på komvux och skrev ett skolarbete om strömstaren. Nu mikroskådar hon mest, i Välen som ligger intill koloniområdet i Askim utanför Göteborg. Det brukar även bli en resa till Öland varje år, antingen på våren eller hösten. En annan plats hon gärna besöker är ön Nidingen i Halland.

När vi går in i Bertils hus blir Eva entusiastisk, från tvättstugan har man utsikt över trädgården, den välkända ”Bertils trädgård” där så många ovanliga fåglar upptäckts genom åren. Från tvättstugan finns även en dörr som leder rakt ut på gräsmattan.
– Här kan man ju sitta och äta frukost och titta på fåglarna. Vad härligt!
Fyren däremot har hon en viss respekt för. Trots att hon besökt Öland och södra udden flera gånger har hon aldrig varit uppe.
– Jag har lite höjdskräck. Men nu ska jag gå upp någon gång, jag behöver ju inte gå ända ut till kanten och kika.

Långe Jan, eller Ölands södra udde, som är fyrens officiella namn, tändes för första gången i november 1785. Då eldades den med stenkol. Knappt två hundra år senare, i slutet av 1970-talet blev fyren helautomatiserad. Fyren blev elektrifierad 1948, det året det drogs elektricitet ner till fyrbyn. Långe Jan är Sveriges högsta fyr med sina 41,6 meter.
Karin Andersson