Om man tittar lite närmare på årets topplista från Vinterfåglar Inpå Knuten slås man av att flertalet av de tio arterna ofta förekommer i flockar. Frågan är om listan får ett annat utseende om vi bortser från antalet och istället riktar in oss på vid hur stor andel av alla fågelmatningar som de olika arterna setts. Vissa arter uppträder ju närmast som enstöringar eller i par. De kan vara väl spridda över landet utan att för den skull någon gång komma upp på ”tio i topp”.
Man skulle kunna säga att samtliga tio arter på den gängse topplistan är flockfåglar. Dock bör det noteras att koltrasten ofta försöker vara ensam herre (eller fru) på täppan och att skatan oftast förekommer parvis. Men är det tillräckligt många koltrastar i ett område ger de upp sitt revirhävdande och förekommer flockvis vintertid. I skatans fall finns större grupper av unga skator (som en sorts ungdomsgäng) som drar runt och kan göra livet surt för de bofasta paren.
Så här ser årets topplista ut om vi ser till andelen av alla rapporter som innehållit arten i frågan (talet inom parentes anger placeringen på totallistan – efter artnamnet anger procentsatsen andelen av alla rapporterade matningar som hade den aktuella arten 2016). Talgoxen sågs alltså på 98 procent av alla matningar!
1 (1). Talgoxe – 98 %
2 (2). Blåmes – 94 %
3 (7). Skata – 71 %
4 (6). Koltrast – 69 %
5 (13). Nötväcka – 64 %
6 (3). Pilfink – 53 %
7 (6). Domherre – 47 %
8 (18). Större hackspett – 45 %
9 (5). Grönfink – 43 %
10 (17). Entita – 31 %
Talgoxen och blåmesen behåller som synes sina tätpositioner, men därefter blir det förändringar. Både skatan och koltrasten får högre placeringar än på totallistan och nötväckan kommer från ingenstans och belägger femteplatsen (nåja, inte riktigt från ingenstans – den ligger som synes på 13:e plats på totallistan). Två andra nykomlingar är större hackspett och entita som avancerar från 18:e till 8:e plats (större hackspett) respektive från 17:e till 10:e plats (entita). I det sistnämnda fallet bör vi kanske peta in en brasklapp: entita och talltita är svåra att skilja åt. Med tanke på att det finns en hel del rapporter om entitor norr om deras utbredningsområde, har det nog skett en del felbestämningar.
Hur som helst kan vi konstatera att både nötväckan och större hackspetten finns på väldigt många fågelmatningar. Nötväckan förekommer i regel i par, som dessutom oftast jagar bort artfränder, medan större hackspetten är en enstöring vintertid.
(AW)
Även större hackspetten förekommer på en stor andel av landets fågelmatningar, men i regel med enstaka individer. Foto: P-G Bentz/sturnus.se
