Tk:s definition av Västra Palearktis gränser [på engelska kallat “Greater Western Palearctic”]

Västpalearktis definieras som de icke-tropiska delarna av Europa, sydvästra Asien och Afrika norr om Sahara

I Atlanten ingår allt hav och alla ögrupper norr om Kräftans vändkrets och öster om longitud 30°; Island, Azorerna, Madeira, Kanarieöarna, Kap Verdeöarna och Banc d’Arguin utanför Mauretanien. I Norra ishavet ingår Jan Mayen, Björnön, Svalbard, Frans Josefs land, Novaja Zemlja och Vaigatj. Västgränsen går i mitten av Danmarkssundet mellan Grönland och Island upp till 90:e breddgraden, sedan österut längs 90° tills den når longitud 70°, går därefter söderut längs longitud 70° och sedan öster om Novalja Zemlja och Vaigatj tills den når land vid Uralbergens nordände.

Sydgränsen går tvärs över Afrika längs 21:a breddgraden, från Cap Blanc (Ras Nouadhibou) i Västsahara till Röda havet, plus att den även tar med Tibestimassivet i Tchad ner till 19:e breddgraden, men inte Aïr i Niger och Ennedi i Tchad. Sudan norr om 21:a breddgraden ingår.

Hela Arabiska halvön ingår, inklusive öarna längs kusten utanför Saudiarabien, Jemen och Oman. Det finns visserligen en del afrotropiska element på den sydligaste kuststräckan, men palearktiska får ändå anses dominera. Dessutom kan Röda havet, Adenviken och Arabiska havet anses vara mer naturliga avgränsande barriärer mot den sydliga Afrotropiska regionen, dit den tropiska ön Sokotra förs.

Sedan kommer det mest kontroversiella, och knepiga; hur ska man dra östgränsen? I Roadrunner3/2006 föreslog Hirschfeld & Jirle att gränsen drogs med början i mellersta Iran, mellan de östliga öknarna och bergskedjorna Zagros i väst och Elburz i norr. Det råder dock osäkerhet om fågelfaunans sammansättning i de östra öknarna, så istället har Tk valt att följa samma gränsdragning som VP-handboken av Hadoram Shirihai & Lars Svensson valt; att inkludera hela Iran i VP. Den checklista som gavs ut i februari 2017 av Dominic Mitchell följer också precis denna gränsdragning. Han har myntat begreppet “Greater Western Palearctic” för detta område.

(Cramp följer gränsen mellan Irak och Iran, men observera att denna gräns har flyttats efter kriget). Gränsen norrut till Norra ishavet från Iran är okontroversiell och följer den klassiska; mittlinjen i Kaspiska havet till Uralflodens mynning, vidare längs Uralfloden förbi Orsk, och sedan längs vattendelaren i Uralbergen, som når Karahavet i Norra ishavet.

Referenser:

• Bunes, V. 2006. Vestpalearktis og det arabiske kontinent. FeltOrnitologen. Årsbok 2006: 59–62.
• Cramp, S. m.fl. (red.) 1977–1994. Handbook of the Birds of Europe the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic. Vol I–IX.  Oxford University Press, Oxford – New York.
• Hirschfeld, E. & Jirle, E. 2006. Vilken lista ska jag räkna på när familjen lapar sol i Dubai? Roadrunner 14 (3): 22–24.
• Martins, R. P. & Hirschfeld, E. 1998. Comments on the limits of the Western Palearctic in Iran and the Arabian Peninsula. Sandgrouse 20: 108–134.
• Mitchell, D. 2017. Birds of Europe, North Africa and the Middle East. An Annoted Checklist. Lynx Edicions.
• Shirihai, H. & Svensson, L. 2018. Handbook of Western Palearctic Birds. Passerines Vol. I-II. Christopher Helm, London.
• Tyrberg, T. & Jirle, E. 2013. Ny gräns för Holarktis. Rapport från SOF:s Taxonomikommitté.Vår Fågelvärld 72 (1): 42–44.
• Ullman, M. 2000. The limits of the Western Palearctic. Sandgrouse 22: 74–75.

Uppdaterat 13 februari 2022, Erling Jirle, Tk.