Vi använder cookies på den här webbplatsen. Vissa behövs för att sidan ska fungera korrekt (funktionella). Andra för att analysera hur vår webbplats används (statistik & marknadsföring). Läs mer om cookies här.
Projekt Remiz
Under ett antal år har BirdLife Sverige stöttat projekt Remiz, var syfte är att följa pungmespopulationen i Skåne och studera fåglarnas häckningsbeteende och partnerval. Projektet inleddes redan på 1970-talet av Olof Persson och Peter Öhrström för att följa pungmesens invandring till Sverige. I samband med en tydlig expansion under 1980-talet upptäcktes att parningsmönstret var betydligt mer komplext än vad som tidigare var beskrivet. Den tidigare expansionen har förbytts till en markant nedgång och pungmesen placerades 2020 på den svenska rödlistan som akut hotad (CR).
Häckningsbeteende
Allt sedan 1980-talet har det varit känt att Sveriges pungmesar kan bygga flera bon i följd och para sig med flera olika honor. Med hjälp av färgringmärkning inom projekt Remiz visade det sig att denna polygami kunde uppvisas även hos honor, som noterades välja flera olika hanar under samma häckningssäsong. Man upptäckte dessutom att bara en förälder tog hand om uppfödandet. Drygt 50% av kullarna omhändertogs av honan medan 25% av kullarna tillföll hanarna. Resultaten presenterades i en uppmärksammad rapport i Ornis Scandinavica och följdes sedan upp av andra forskargrupper i Ungern, Polen, Tyskland och Österrike. Fortfarande återstår en hel del frågor kring hur parterna avgör vem som ska ansvara för sin avkomma.
Uppdatering för 2022
Pungmesen fortsätter att minska och förekomsten är nu den sämsta sedan 1970-talet. Information från Nederländerna, Danmark och Tyskland visar på likartade trender. I nordöstra Skåne observerades fyra hanar och två honor. Två lyckade häckningar konstaterades – en honruvad och en hanruvad. I det ena boet kom fem ungar på vingarna medan vi på grund av boets belägenhet inte säkert kunde fastställa antalet ungar i det andra. Troligen gjordes ytterligare något häckningsförsök i de svåröverskådliga områdena. I sydvästra Skåne observerades fyra hanar och tre honor. Endast två häckningar lyckades med nio ungar som resultat medan tre häckningsförsök misslyckades på grund av predation. Två av bona plundrades vid samma tid och på samma lokal när ungarna var små, och här tror vi att predatorn var en större hackspett.
Att bopredation är ett problem för våra pungmesar är tydligt men det finns ytterligare en faktor som kan spela roll, nämligen en över tiden minskande kullstorlek. Storleken av de kullar som ruvades av honor låg i genomsnitt på 5,2 ägg under perioden 1980-1990 medan för åren 2011-2022 var motsvarande värde 4,5 ägg. Vi kan ännu inte ge en förklaring till detta men det är möjligt att den pågående biotoputvecklingen leder till att nyckelresurser blir begränsade.
Olof Persson