Projekt ängshök

Projekt ängshök inventerar ängshöken för att kunna följa den svenska populationens utveckling. Det är en kunskap som är viktig för att kunna förstå förutsättningarna för ängshöken i Sverige och vilka åtgärder som eventuellt behövs för att återställa och bevara de naturliga häckningsmiljöerna.

 

Arbetet med att skydda åkerhäckande ängshök initierades år 2013 av Gösta Friberg och drivs av ett stort antal volontärer, med stöd från länsstyrelsen i Kalmar län och från år 2022 även med stöd från BirdLife Sverige. Sedan 2013 har de flesta par på Öland valt att häcka i åkermark, framförallt i vall, vilket innebär stora risker för misslyckad häckning i samband med tidig vallskörd. Sedan 10 år tillbaka pågår arbetet med att skydda åkerhäckande ängshök på Öland.  

Ängshökar, hona (t.v), hane (t.h)

Ängshöken (Circus pygargus) kallades tidigare för mindre kärrhök och – om vi går ännu en bit längre bakåt – för smalvingad hök. Detta ursprungliga namn är väl relaterat till artens säregna sätt att flyga. Det krävs inte någon längre tids övning för att kunna identifiera en ängshök på långt håll och utan kikare. De långa, smala vingarna kräver ett extra klipp i varje vingslag för att tränga undan luft och skapa lyftkraft. Samtidigt har ängshöken – jämfört med alla andra rovfåglar – den lägst uppmätta kroppsmassan per kvm vingyta; – 300g/0,1463 kvm. Detta erbjuder bästa tänkbara förutsättningar i alla situationer: från att stiga i termik till att glida eller flyga aktivt – för att inte tala om manöverdugligheten vid jakt. Ängshökens elegans över det öländska kulturlandskapet lockar årligen många beundrare till ön – den som en gång sett en ängshök dansa vill få uppleva den igen – och igen.

 

Ängshöken förekommer i ett brett utbredningsområde från Portugal i väster till Bajkalsjön och Jenisej i öster. Ängshöken häckar framförallt i öppna marker med tät, orörd vegetation gärna i eller i anslutning till något fuktigare områden. Tillgången till gnagare, markhäckande tättingar samt ett rikt insektsliv är faktorer som gynnsamt påverkar valet av häckningsområde. Detta gör att ängshöken har påverkats starkt negativt av ett intensifierat jordbruk över hela dess utbredningsområde.

 

Sverige ligger i utkanten av ängshökens utbredningsområde. Det finns historiska fynd av ben, som visar att arten funnits på Öland för över 1000 år sedan. Öland är ängshökens huvudsakliga utbredningsområde i landet, men häckningar förekommer även i Östergötland, Uppland, Västmanland och på Gotland. Populationen på Öland var som störst i mitten av 90 talet då ca 45 par häckade på ön.

 

 

Har du frågor om projektet, eller är du intresserad av att bli volontär? Kontaktperson för Projekt Ängshök är Anders Åberg, aa.vassmo@gmail.com

Ängshöksnyheter

Lyckad ängshöksexkursion

Ett 25-tal personer mötte upp vid BirdLife Sveriges huvudkontor i Stenåsa på söndagskvällen den 5 augusti, för att ta del av information om det arbete

Läs mer »

Ängshöksexkursion 5 augusti

För att uppmärksamma ängshöken och dess situation bjuder BirdLife Sverige och Länsstyrelsen i Kalmar län in allmänheten till information om det aktuella läget för Ölands

Läs mer »

Älska ängshöken vaksamt!

Ängshöken är en av Ölands främsta ”flaggskeppsarter”. Av 50–55 häckande par i Sverige finns 30–35 på Öland. Ängshöken var tidigare främst knuten till alvarmark och

Läs mer »