Vi använder cookies på den här webbplatsen. Vissa behövs för att sidan ska fungera korrekt (funktionella). Andra för att analysera hur vår webbplats används (statistik & marknadsföring). Läs mer om cookies här.
Därför är BirdLife Sverige med i FSC
Varför är vi med i FSC Sverige?
Det korta svaret är att riksstämman beslutat att vi ska vara med.
Det något längre svaret är att beslutet grundar sig på att vi genom vårt medlemskap i FSC Sverige har en direkt möjlighet att påverka det svenska skogsbruket i en riktning som inte bara gynnar fågellivet, utan all biologisk mångfald. Vi anser att vi som naturvårdsförening bäst bidrar genom att inom samarbetet verka för att FSC-standarden ska generera betydande naturvårdsnytta.
Detta har vi åstadkommit hittills
BirdLife Sverige har varit med från första början i FSC Sverige och deltog i framtagandet av den första skogsbruksstandarden. BirdLife bidrog med en del förbättringar vid de följande ”smårevisionerna” (i slutet hittar du ”Förklaringar” som reder ut de viktigaste begreppen). De riktigt stora vinsterna där var det totala skyddet av nyckelbiotoper, att minst 5% av arealen skulle avsättas för naturhänsyn och att den kemiska plantbehandlingen är borta tack vare FSC.
Nu har vi kommit en bra bit till på vägen genom att den genomgripande reviderade skogsbruksstandarden förbättrats på en rad områden till naturhänsynens fördel. Det har miljökammaren åstadkommit i standardkommittén genom ett målmedvetet arbete av BirdLife Sverige tillsammans med WWF. Trots massiva påtryckningar från både politiskt håll och skogsbruket har vi kvar nyckelbiotopsbegreppet, och nyckelbiotoperna har ett fortsatt lika starkt skydd mot avverkning som tidigare. Därutöver finns nu en flexpott, som kräver att ytterligare minst 5% av den produktiva skogsmarken ska brukas med hänsyn till miljö och/eller sociala värden, där produktionen får stå tillbaka. Ytterligare viktiga förbättringar är:
– Rekommendationerna i skogssektorns gemensamma målbilder för god miljöhänsyn, som BirdLife varit med att ta fram, finns nu i standarden och ska följas.
– Kraven på de som ska göra naturvärdesbedömningar har skärpts. De ska ha adekvat utbildning och de ska genomföra kalibreringsövningar för träffsäkrare resultat.
– De generella kraven på hänsyn till miljö- och sociala intressen har skärpts.
– En särskild samplaneringsprocess har tagits fram som ger renskötare ökad möjlighet att påverka och även förhindra planerade skogsbruksåtgärder.
– Det är tydligare krav på hänsyn till hotade arter och lövträd i alla delar av skogsbrukscykeln.
– Kraven på att motverka stora kalavverkningsytor har vidareutvecklats.
– Skiktning ska bibehållas, dvs underröjning ska endast ske punktvis där det absolut behövs för att maskinförare ska kunna utföra jobbet. I övrigt ska underväxt lämnas kvar.
Som alltid vid förhandling får man ge och ta. Visst finns det delar där vi önskar vi kunde nått lite längre, men som helhet tycker vi i BirdLife att själva standarden nu är bra. Den når skyhögt över vad den nästan obefintliga lagstiftningen kräver av skogsbruket.
Detta fokuserar vi på nu
Men vi är givetvis inte nöjda med detta. I slutänden är det vad som uppnås i skogen som blir kvittot på vårt arbete och hur trovärdig certifieringen är. Och här finns brister som måste åtgärdas. Inom systemet arbetar vi nu för att påtagligt förbättra efterlevnaden, inte minst vad gäller hänsyn till nyckelbiotoper och andra viktiga miljöer samt hänsyn till hotade arter. Tillsammans med WWF följer vi en handlingsplan som bygger på ett antal strategiska överväganden om vad vi ska fokusera på kortsiktigt och långsiktigt, och hur vi ska gå till väga. Med dagens politiska majoriteter kan vi inte förlita oss på att det finns andra vägar som är snabbare och bättre än att arbeta med trycket från (den internationella) marknaden. Men då krävs att certifieringen går att lita på.
Medlemskapet ger oss tillgång till hela den interna FSC-organisationen, alltifrån det fortsatta arbetet i standardkommittén och styrelsen, via FSC:s kansli, certifierarna (de oberoende revisorer som granskar företagen) till den som internationellt ackrediterar (godkänner) certifierarna och – inte minst viktigt – till internationella FSC. Alla nivåer är skyldiga att hantera våra propåer och ge oss feedback och motiv för sina beslut, en plattform som endast vi och WWF bland alla miljöorganisationer har tillgång till.
Detta nyttjar vi genom årlig dialog med samtliga certifierare enskilt, och vi lämnar alltid in synpunkter på vad de särskilt bör kontrollera när de reviderar ett specifikt företag. Men vi lämnar också in genomtänkta klagomål på certifierarnas hantering till deras ackrediterare. Som exempel på det sistnämnda har ett av de klagomål vi lämnat in lett till att en certifierare fått en stor och en liten avvikelse i en för trovärdigheten mycket viktig miljöfråga, som får direkt återverkan på hur man fortsättningsvis ska hantera tidigare avvikelser.
Vidare så kan vi i en mer avspänd dialog med ekonomiska kammaren, dvs skogsbrukets företrädare, komma fram till lösningar som gagnar vår sak. En viktig uppgift här är att bidra till att tolkningar av standardens krav ligger i linje med hur vi uppfattar att de ska tolkas. Här har vi ofta stöd inom FSC från sociala kammaren, där fack, samer och Svenskt Friluftsliv är representerade. BirdLife Sverige är medlem i Svenskt Friluftsliv, och ingår därigenom indirekt även i sociala kammaren.
Vi driver även egna klagomål från miljökammaren mot certifikatsinnehavare, där vi ser att vi kan få bra genomslag vilket vi har fått. Initialt har vi bl a fokuserat på tillgänglighet, att det ska vara lätt för intressenter som vill påverka att komma i kontakt med företagen och lätt att lämna klagomål. Klagomål har lämnats in till elva företag. Vidare går vi systematiskt igenom de stora företagen inom olika gruppcertifikat för att tillse att de har ekologiska landskapsplaner över sina innehav och att de är publikt tillgängliga.
Men BirdLife Sveriges FSC-grupp för även dialog och samverkan utanför systemet, exempelvis med Naturskyddsföreningen. Vi stödjer vidare ideella som i fält hittar grava övertramp, exempelvis genom råd om hur de på bästa sätt ska lämna in klagomål. Vi väljer ut sådana överträdelser andra hittar där vi ser att man mer systematiskt bryter mot en viktig indikator, för att kunna lyfta detta gentemot certifierarna så att det blir uppenbart när det är fråga om stora avvikelser och inte enstaka misstag. Högprioriterat här är nyckelbiotoperna.
FSC-gruppen avser att utöka kommunikationen med marknaden och företagen för att gemensamt utveckla systemet. Ett antal av de stora marknadsföretagen finns i ekonomisk kammare i FSC, vi har påbörjat kontakter med dem. Huvudsyftet är att säkra nyckelbiotoperna, där marknaden måste medvetandegöras och säga ifrån. Det gäller inte minst frågan om ”FSC mix”, dvs att det är tillåtet att blanda in en viss andel ocertifierat virke i produkterna och marknadsföra som ”FSC mix”. Den bakdörren måste på sikt stängas igen, men till att börja med måste den bevakas så att inte nyckelbiotopsvirke slinker med.
Genom att arbeta med skogsfrågorna på flera fronter har vi nått framgångar som inte skulle varit möjliga för en organisation av vår storlek, om vi satsat ensidigt på en spelplan.
Vilka lagkrav finns för skogsbrukets naturhänsyn?
Den svenska skogsvårdslagen (SVL) är tandlös när det gäller naturhänsyn. Det enda man kan fällas för direkt är underlåtenhet att lämna in en avverkningsanmälan inför en slutavverkning. I en sådan anmälan ska anges vilken hänsyn som planeras, men man kan aldrig fällas för att den är undermålig. Underlåtenhet att följa rekommendationer för god naturvårdshänsyn i SVL är alltså per definition inte straffbart. För att kunna bötfällas krävs att Skogsstyrelsen har utfärdat föreläggande eller förbud och att vederbörande bryter mot det. Dessutom kan ett föreläggande eller förbud aldrig bli tungt ekonomiskt belastande för skogsägaren, eftersom lagen anger att ”pågående markanvändning inte avsevärt får försvåras”, vilket knyts till ekonomin för aktuellt bestånd, inte till hela fastigheten.
I miljöbalken finns krav på att söka samråd för åtgärder som påtagligt kan påverka naturmiljön. Skogsägare kan fällas för uteblivet samråd, och det kan bli påföljder för skador som åtgärderna inneburit.
Naturvårdsdirektiven (fågeldirektivet respektive art- och habitatdirektivet) gäller i Sverige sedan vi gick med i EU, men har inte börjat tillämpas på allvar förrän i sen tid. En rad domar har visat att dessa verkligen gäller i Sverige och måste följas, vilket är goda nyheter för våra hotade arter och miljöer.
FSC-kraven går långt utöver vad lagarna kräver
Bottenplattan i FSC är att all lagstiftning i landet som rör verksamheten måste följas. I grunden är det samma standard över hela världen. Den bygger på tio principer, och under varje princip ett antal kriterier (sammanlagt 70), som lite noggrannare definierar vad som måste uppnås under varje princip. I den svenska standarden har dessa kriterier i våra förhandlingar brutits ner i flera hundra indikatorer och riktlinjer, som än mer i detalj ställer krav på vad som faktiskt måste åstadkommas. Det är mot dessa indikatorer och riktlinjer som företagen granskas, och tvingas till förbättrande åtgärder så att misstag inte upprepas. Vid upprepade brott mot samma indikatorer i standarden är den yttersta konsekvensen att man förlorar sitt certifikat.
Trots vår besvikelse över nyckelbiotoper som avverkas och andra brister i systemet, måste vi inse att det främst är tack vare det certifierade skogsbruket som det över huvud taget går att få gehör för krav utöver den ytterst lågt satta nivån i SVL. Alla avvikelser till trots så utförs majoriteten av avverkningar i enlighet med standarden, vilket gör att det certifierade skogsbruket närmar sig att leva upp till sitt sektorsansvar. Ett ocertifierat skogsbruk har bara skogsvårdslagen, miljöbalken och naturvårdsdirektiven att följa.
Vill du sätta dig in mer i hur certifieringens standard är uppbyggd och vad FSC-skogsbruket faktiskt måste leva upp till, så hittar du standarden, de hittills beslutade tolkningarna som behandlats, och en sammanfattning av förbättringar här.
Förklaringar
Om FSC (Forest Stewardship Council)
FSC:s syfte: Miljömärkningen är ett verktyg för marknaden där ett företags produkter kan märkas med systemets logga. Därmed visar företaget att man har ambitioner att hantera naturmiljön bättre än gällande lagstiftning, vilket bl a innebär att följa en framförhandlad standard och att årligen bli granskad av en oberoende certifierare (revisor), som kontrollerar hela kedjan, som en garanti för att man håller vad man lovat.
FSC International: En organisation som grundades 1994 och som svarar för miljömärkning av skogsbruk globalt, vari företag och organisationer söker medlemskap. Drygt 1 100 medlemmar från 89 länder är anslutna. Totalt drygt 230 miljoner hektar skog är certifierat enligt global FSC-standard.
FSC Sverige: Man söker medlemskap i organisationen enligt samma princip som för FSC International. Beroende på organisation placeras man i ekonomiska kammaren, sociala kammaren eller miljökammaren. I ekonomiska kammaren finns stora och små skogsägare, men även användarorganisationer som exempelvis IKEA och Kinnarps. I sociala kammaren finns GS-facket, Svenska Samernas Riksförbund och Svenskt Friluftsliv. I miljökammaren finns BirdLife Sverige och WWF Sverige. Arbetet organiseras av en styrelse och utförs dels av standardkommittén, dels av ett kansli. Standardkommitténs huvuduppgift är att följa upp standarden, medverka vid tolkningar och föreslå ändringar/förbättringar inför kommande revision.
FSC-standard för svenskt skogsbruk: Standarden bygger på de tio principerna och 70 kriterierna som gäller globalt. Dessa har direktöversatts och sedan kompletterats med en stor mängd indikatorer, vilka mer på detaljnivå preciserar vad som minst ska uppnås. Under vissa indikatorer har ytterligare preciseringar gjorts i form av riktlinjer, som också måste följas. Därutöver finns ibland vägledningar, vilka inte måste följas strikt. Hela standarden har översatts till engelska och godkänts av FSC International. Vid eventuella tvister är det den engelska, godkända versionen som gäller.
Om certifikat
Certifikatsinnehavare: Skogsägare som certifierat sitt skogsbruk. Certifikatsinnehavare måste följa den beslutade standarden.
Gruppcertifikat: En organisation som är certifikatsinnehavare och som till sig knyter (ofta även lite mindre) skogsägare genom särskilda avtal med var och en. Exempel på en gruppcertifierad organisation är Södra, som har ett stort antal certifierade medlemmar – både privata, kommuner och kyrkan.
Certifierare: En internationellt ackrediterad revisionsbyrå som reviderar certifierade företag. Varje certifikatsinnehavare revideras minst en gång/år. Om klagomålen leder till större och/eller många avvikelser kan det bli uppföljningsrevision mellan de ordinarie revisionstillfällena. Varje revision redovisas offentligt och felaktiga beslut kan överklagas, vilket vi som tidigare nämnts har gjort och fått gehör.
Spårbarhetscertifiering: För att kunna märka en produkt med FSC-logon så måste alla steg i tillverkningskedjan vara kontrollerade. En spårbarhetscertifierad träprodukt kan innehålla 100% FSC-certifierat virke eller ha en inblandning av FSC Kontrollerat virke eller återvunnet material. En produkt som har inblandning av Kontrollerat virke kan märkas med FSC Mix-logon.
FSC Kontrollerat virke” (CW)
Genom systemet ” FSC Kontrollerat virke” (CW) kan ett spårbarhetscertiferat företag förbinda sig att leva upp till kraven i den globala standarden som definierar fem typer av virke som inte får föras in i FSC-systemet:
• olagligt avverkat virke
• virke som avverkats i strid med traditionella och mänskliga rättigheter
• virke från avverkningar som hotar höga bevarandevärden
• virke från områden som avskogas eller omförs till plantager
• virke från områden med genmodifierade trädslag.
För företag som vill leverera virke från ocertifierad skogsmark in i FSC-systemet krävs att de:
a. innan avverkningar genomför naturvärdesbedömningar, samt
b. har fungerande policyer och rutiner som förhindrar att virke från registrerade eller oregistrerade nyckelbiotoper förs in i systemet
FSC mix: För att få använda logon FSC 100% i sin miljömärkning krävs att all råvara kommer från certifierad skog. Att hålla isär certifierat virke från virke från icke certifierad skog är logistiskt besvärligt och dyrt, framför allt i processindustrin (pappersmassa), vilket gjorde att man införde möjligheten att certifiera sig med FSC mix + logga, vilket då tillåter en viss inblandning av ocertifierat virke. För att garantera att inget virke från nyckelbiotoper finns med i den ocertifierade råvaran så måste reglerna för Kontrollerat virke följas.
Om synpunkter, klagomål och avvikelser
Synpunkter och klagomål: När ett företag bryter mot standardens krav kan man lämna synpunkter och klagomål till det certifierade skogsföretaget. Klagomål ska enligt standarden hanteras efter fastlagd rutin. Hos FSC Sverige och på de stora certifierade skogsföretagens hemsidor ska det finnas kontaktuppgifter och stöd för hur klagomål kan lämnas in. Om den som klagar inte är nöjd med de svar skogsägaren/ skogsföretaget ger går det att föra klagomålet vidare till certifieraren.
Samtliga klagomål och hur de åtgärdats följs upp av certifieraren vid revision, och då kan klagomålen leda till anmärkningar (så kallade avvikelser).
Avvikelser: Om revisorn finner brister i hur en indikator i standarden följs resulterar detta i ett av tre alternativ. Certifikatsinnehavaren får:
1. En observation som vid nästkommande revision följs upp. Tillämpas främst i samband med nya eller reviderade indikatorer som kan kräva ”inkörningsperiod”.
2. En mindre avvikelse. Ges vid mindre försummelser. Krav att avvikelsen ska åtgärdas, ofta inom en viss tid.
3. En större avvikelse. Fås vid uppenbara och allvarliga brott mot standarden. Ifall en mindre avvikelse inte åtgärdas eller hanteras väl blir den per automatik uppgraderad till en större avvikelse.
Huvudsyftet med certifieringen är att standarden ska följas, och att den som bryter mot den ska ges chans att förbättra sig. I de fall certifikatsinnehavaren inte lyckas med detta, åtminstone när det gäller större avvikelser, riskeras i ett första steg certifikatet att bli vilande. Det innebär att företaget inte får FSC-märka sina produkter, men certifikatet behålls medan problemen rättas till. Utebliven korrigering medför indraget certifikat.
Om olika hänsynskrav
Målbilder: Skogsstyrelsen har tillsammans med skogsbrukets representanter och övriga intressenter tagit fram målbilder för hur skogsbruket bör ta hänsyn i olika situationer för att leva upp till sitt sektorsansvar. BirdLife Sverige har deltagit i den processen. Målbilderna har ingen tvingande status, förutom de målbilder som nämns i FSC-standarden. De certifierade företagen måste följa dessa.
Nyckelbiotop (Skogsstyrelsens definition): ”Ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter.”
Drygt 50 olika typer av nyckelbiotoper finns beskrivna. För att avgöra om det är en nyckelbiotop finns olika naturvärdesbedömningsrutiner.
Fågeldirektivet: Reglerar bevarandet av vilda fåglar inom EU och ska tillämpas i hela unionen. Direktivet är EU:s äldsta lagstiftning om vilda djur. Det kompletterades sedan med art- och habitatdirektivet.
Art- och habitatdirektivet: En EU-bestämmelse vars syfte är att säkra den biologiska mångfalden genom bevarande av naturmiljöer samt de vilda djur och växter som lever där. Medlemsländerna är skyldiga att vidta åtgärder för att bibehålla eller återuppbygga en god bevarandestatus för angivna arter och miljöer, eftersom dessa anses ha betydelse för gemenskapen. I artskyddsförordningens bilaga 4 finns ett stort antal arter uppräknade som kräver ett noggrant skydd.
Rödlistade arter: SLU har genom Artdatabanken ansvaret att bedöma bevarandestatusen för Sveriges växter och djur. Genom att publicera den så kallade ”rödlistan” får man uppdaterat aktuell status genom indelning i ett antal kategorier. De arter som är hotade delas in i endera av de tre kategorierna Akut hotad, Starkt hotad eller Sårbar. Nästa steg på skalan är Nära hotad och därefter Livskraftig.
I rödlistan 2020 redovisades 4 746 arter i de tre hotkategorierna. För arter i skogen är det trakthyggesbruket som utgör det största hotet. Det FSC-certifierade skogsbruket är enligt standarden skyldigt att ha koll på dessa arter och att vidta eller undvika åtgärder som försämrar deras bevarandestatus.
Avsatta områden enligt standardens krav: Certifierade skogsägare är skyldiga att avsätta minst 5% av den produktiva skogsmarken för naturvårdsändamål. Nyckelbiotoper måste alltid avsättas och ingår i denna pott, områdena därutöver ska vara de på fastigheten som har höga naturvärden eller de som har bäst potential att utveckla sådana. Ofta klassas avsatta arealer som NO (”naturvård orört”) eller NS (”naturvård skötsel”). Majoriteten av skogsägarnas avsatta områden utgörs inte av nyckelbiotoper, och standarden medger att de kan bytas ut om man hittar bättre objekt.
”Flexibel pott”: De 5% avsättning som nämns i stycket ovan har gällt sedan FSC-certifieringens start. Vid revisionen tillkom ytterligare 5% som ska undantas från traditionellt hyggesskogsbruk. Här ges dock större frihet att välja mellan några olika alternativ för att skapa större frihet för skogsägaren och större variation i skogen. Kravet är att de bestånd man väljer ska vara lämpliga för det ändamålet, och det ska framgå av skogsbruksplan eller motsvarande vilka bestånd det gäller enligt samma krav som övriga avsatta områden.
Exempel på alternativen man har är att:
– avsätta ytterligare områden som NO och NS enligt ovan
– ha områden med förstärkt naturhänsyn och specifika naturvårdsåtgärder
– sköta områden genom kontinuitetsskogsbruk eller luckhuggning med naturlig föryngring
– sköta områden med förstärkt hänsyn till upplevelsevärden
– sköta områden med förstärkt hänsyn till renskötseln