Jordbruksfåglar – arbetet att rädda storspoven
Det går dåligt för fåglarna i odlingslandskapet. Och det är inte bara fåglar som far illa av det intensiva jordbruk som bedrivs på många håll, även insekter, groddjur och många växter får sina habitat ödelagda.
Typiska jordbruksfåglar som tofsvipa, storspov och sånglärka har gått tillbaka kraftigt. Det visar bland annat data från Svensk Fågeltaxering. Men trenderna kan brytas och vi kan alla vara en del i den omställningen genom att välja naturbeteskött och ekologiskt odlad mat. Vi kan köpa en lärkruta till gagn för många arter.
Mängden bekämpningsmedel i jordbruket behöver minska och vi skulle behöva få tillbaka delar av det småbrutna landskap som förr karakteriserade odlingsbygden med hävdade gräsytor, betesdjur, naturliga småvatten och ordentliga kantzoner.
Under våren lägger vi på birdlife.se fokus på tre stycken jordbruksfåglar och deras utmaningar. Du har kunnat läsa om dem i vår medlemstidning Vår Fågelvärld nr 2 i år och under de kommande veckorna kommer du varje torsdag kunna läsa längre fördjupande texter om sånglärkan, tofsvipan och storspoven. Under de veckorna har du även möjlighet att vara en del i räddningen av dessa arter genom att stödja fågelskyddsarbetet inom jordbruksområdet.
Swisha gärna ditt bidrag!
Storspoven och landskapet
Få fågelarter har väl satt sin prägel på svenska vårmorgnar och -kvällar på samma trolska sätt som den folkkära storspoven. Du har fortfarande en hyfsad chans att höra dess karakteristiskt bubblande sång i Norrlandskustens jordbruksbygder eller på Öland och Gotland, men i många andra delar av landet är storspoven på väg att försvinna som häckfågel. Generellt pekar kurvan stadigt nedåt för arten. Spoven är kopplad till ett varierat, rikt jordbrukslandskap, som det är nödvändigt att försöka återetablera om vi ska kunna ha kvar den i framtiden.
Med sin litet högdragna hållning och spatserande gångstil slår storspoven flera rekord: den långsmala, böjda näbben mäter över en decimeter och vingspannet på omkring en meter gör fågeln till Europas största vadare. Honorna väger nästan ett kilo och är stora som fiskmåsar. Men allra mest karakteristisk är kanske den ihärdiga sången, som startar lågt med långa flöjtande toner men strax övergår i ett bubblande, extatiskt crescendo.
Storspoven häckar på öppna myrar, ängar, hedar och jordbruksmark över större delen av landet utom fjällen. I tusentals år har vårt svenska landskap varit mosaikartat med omväxlande skogar, sjöar, våtmarker och öppen gräsmark. Variationen i det äldre jordbrukslandskapet har gynnat en rik mångfald av arter knutna till öppen gräsmark, däribland storspoven och de småkryp som den lever av.
Du kan vara med och rädda storspoven – skänk en gåva via Swish
Betala in valfritt belopp (skriv Jordbrukskampanj som meddelande) till:
123 – 900 56 53
När du swishar till en organisation med ett 90-konto så visas en röd sida med ett hjärta i appen som bekräftelse på din gåva. Stort tack!
Vad vi gjort hittills för att rädda storspoven
År 1999 var storspoven riksinventeringsart för BirdLife Sverige. Redan då kunde man konstatera att arten minskat kraftigt i landet under de senaste decennierna. Tyngdpunkten för populationen låg i Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Öland och Gotland.
Eftersom storspoven är mycket ortstrogen har det visat sig svårt att få tillbaka arten genom restaureringsåtgärder när den väl försvunnit. Därför är det extra viktigt att förbättra förutsättningarna på lokaler där häckande spovar ännu finns kvar. Exempel på sådana är Ölands havsstrandängar, där BirdLife Sveriges regionalförening Ölands Ornitologiska Förening är med och bidrar till bl a restaureringsåtgärder. Att skapa fler våtmarker i det öländska jordbrukslandskapet ger bättre förutsättningar för storspoven och andra vadare och har även andra positiva miljöeffekter. Exempelvis minskas både vattenbristen i landskapet och mängden näringsämnen som når Östersjön, och gäddor får lättare att hitta lekvatten på strandängarna.
I nästa del om storspoven kommer du kunna läsa mer om hur framtidsutsikten ser ut för storspoven och vad vi hoppas på i framtiden för denna vackra art.
