6 maj, 2021

Jordbruksfåglar – Den hotade tofsvipan

   
Det går dåligt för fåglarna i odlingslandskapet. Och det är inte bara fåglar som far illa av det intensiva jordbruk som bedrivs på många håll, även insekter, groddjur och många växter får sina habitat ödelagda.
Typiska jordbruksfåglar som tofsvipa, storspov och sånglärka har gått tillbaka kraftigt. Det visar bland annat data från Svensk Fågeltaxering. Men trenderna kan brytas och vi kan alla vara en del i den omställningen genom att välja naturbeteskött och ekologiskt odlad mat. Vi kan köpa en lärkruta till gagn för många arter.
Mängden bekämpningsmedel i jordbruket behöver minska och vi skulle behöva få tillbaka delar av det småbrutna landskap som förr karakteriserade odlingsbygden med hävdade gräsytor, betesdjur, naturliga småvatten och ordentliga kantzoner.
Under våren lägger vi på birdlife.se fokus på tre stycken jordbruksfåglar och deras utmaningar. Du har kunnat läsa om dem i vår medlemstidning Vår Fågelvärld nr 2 i år och under de kommande veckorna kommer du varje torsdag kunna läsa längre fördjupande texter om sånglärkan, tofsvipan och storspoven. Under de veckorna har du även möjlighet att vara en del i räddningen av dessa arter genom att stödja fågelskyddsarbetet inom jordbruksområdet.
Swisha gärna ditt bidrag!

 

 

Tofsvipa – våtmarker och naturbete

 

Tofsvipan är tillsammans med sånglärkan det öppna landskapet mest välbekanta vårtecken. Tofsvipan föredrar häckningsplatser på hävdade strandängar samt på fuktig åkermark med vårsäd. Arten drabbades hårt av 1800-talets utdikningar och har sedan dess  fortsatt att minska och är nu rödlistad som sårbar (VU).

Tofsvipeunge på en jordbruksåker. Foto: Fredrik Anmark.

Du kan vara med och rädda tofsvipan – skänk en gåva via Swish

Betala in valfritt belopp (skriv Jordbrukskampanj som meddelande) till:

123 – 900 56 53

När du swishar till en organisation med ett 90-konto så visas en röd sida med ett hjärta i appen som bekräftelse på din gåva. Stort tack!

Hotbilden

 

Tofsvipan missgynnas av att landskapet dräneras alltmer vilket gör att födan som består av maskar, insekter och sniglar minskar. Det moderna jordbrukets intensiva markbearbetning och tidiga vallskördar innebär också att få tofsvipor lyckas få flygfärdiga ungar innan bona förstörs av maskiner. Särskilt dåligt går det för tofsvipan i områden med intensiv spannmålsodling. Harvning , sådd och vältning under vårbruket har stor påverkan på tofsvipans häckningsframgång på åkermark. Tofsvipan återkommer till häckningsplatserna i mars och påbörjar ruvningen i södra Sverige i april. Boet består av en grop i marken ofta med några strån.

 

 

I nästa del i denna serie om jordbruksfåglar går vi djupare in på vad BirdLife Sverige gjort hittills för att hjälpa tofsvipan. Vad är det för förändringar som måste ske för att arten ska kunna överleva på sikt?