Kategorier
Samtliga anträffade svenska taxa (arter och raser) indelas i kategorierna A, B, C, D och E i enlighet med AERC:s (Association of European Rarities Committees) riktlinjer.
Definitioner:
- Kategori A: Spontant uppträdande taxa som häckar eller påträffats minst en gång fr.o.m. år 1950, t.ex. lövsångare och klippsvala.
- Kategori B: Spontant uppträdande taxa som påträffats minst en gång t.o.m. år 1949 men inte senare. Dessa arter utgörs av garfågel (1783), papegojalka (1860), strömand (senast 1893), dvärgskarv (1913) och ökenlöpare (senast 1942).
- Kategori C: Inplanterade eller förrymda taxa som etablerat frihäckande och självreproducerande bestånd, vilket i Sverige gäller för kanadagås, mandarinand, fasan och tamduva. Till denna kategori förs även fynd av fåglar som kan anses härröra från sådant bestånd utanför Sverige, vilket för tillfället gäller för stripgås, nilgås och amerikansk kopparand.
- Kategori D: Taxa som skulle ha placerats i kategori A eller B, om det inte förelegat visst tvivel huruvida de med säkerhet har uppträtt spontant, t.ex. gulkindad kricka och indigofink.
- Kategori E: Taxa vilka betraktas som förrymda eller utsläppta från fångenskap (t.ex. undulat). Till denna kategori förs även införda fåglar som har häckat eller häckar i frihet, men som inte uppnått ett självreproducerande bestånd (t.ex. svart svan).
Arter i kategori A, B och C utgör tillsammans Sveriges officiella fågellista, medan de som tillhör kategori D och E inte anses vara fullvärdiga medlemmar av den svenska fågelfaunan. Hur den svenska fågelfaunan indelats framgår av Förteckning över Sveriges fågeltaxa.
Har du synpunkter på sidans innehåll? Maila Magnus Corel.
