Jordbruksfåglar – Den hotade storspoven
Det går dåligt för fåglarna i odlingslandskapet. Och det är inte bara fåglar som far illa av det intensiva jordbruk som bedrivs på många håll, även insekter, groddjur och många växter får sina habitat ödelagda.
Typiska jordbruksfåglar som tofsvipa, storspov och sånglärka har gått tillbaka kraftigt. Det visar bland annat data från Svensk Fågeltaxering. Men trenderna kan brytas och vi kan alla vara en del i den omställningen genom att välja naturbeteskött och ekologiskt odlad mat. Vi kan köpa en lärkruta till gagn för många arter.
Mängden bekämpningsmedel i jordbruket behöver minska och vi skulle behöva få tillbaka delar av det småbrutna landskap som förr karakteriserade odlingsbygden med hävdade gräsytor, betesdjur, naturliga småvatten och ordentliga kantzoner.
Under våren lägger vi på birdlife.se fokus på tre stycken jordbruksfåglar och deras utmaningar. Du har kunnat läsa om dem i vår medlemstidning Vår Fågelvärld nr 2 i år och under de kommande veckorna kommer du varje torsdag kunna läsa längre fördjupande texter om sånglärkan, tofsvipan och storspoven. Under de veckorna har du även möjlighet att vara en del i räddningen av dessa arter genom att stödja fågelskyddsarbetet inom jordbruksområdet.
Swisha gärna ditt bidrag!
Storspoven och landskapet
Få fågelarter har väl satt sin prägel på svenska vårmorgnar och -kvällar på samma trolska sätt som den folkkära storspoven. Du har fortfarande en hyfsad chans att höra dess karakteristiskt bubblande sång i Norrlandskustens jordbruksbygder eller på Öland och Gotland, men i många andra delar av landet är storspoven på väg att försvinna som häckfågel. Generellt pekar kurvan stadigt nedåt för arten. Spoven är kopplad till ett varierat, rikt jordbrukslandskap, som det är nödvändigt att försöka återetablera om vi ska kunna ha kvar den i framtiden.
Med sin litet högdragna hållning och spatserande gångstil slår storspoven flera rekord: den långsmala, böjda näbben mäter över en decimeter och vingspannet på omkring en meter gör fågeln till Europas största vadare. Honorna väger nästan ett kilo och är stora som fiskmåsar. Men allra mest karakteristisk är kanske den ihärdiga sången, som startar lågt med långa flöjtande toner men strax övergår i ett bubblande, extatiskt crescendo.
Storspoven häckar på öppna myrar, ängar, hedar och jordbruksmark över större delen av landet utom fjällen. I tusentals år har vårt svenska landskap varit mosaikartat med omväxlande skogar, sjöar, våtmarker och öppen gräsmark. Variationen i det äldre jordbrukslandskapet har gynnat en rik mångfald av arter knutna till öppen gräsmark, däribland storspoven och de småkryp som den lever av.
Du kan vara med och rädda storspoven – skänk en gåva via Swish
Betala in valfritt belopp (skriv Jordbrukskampanj som meddelande) till:
123 – 900 56 53
När du swishar till en organisation med ett 90-konto så visas en röd sida med ett hjärta i appen som bekräftelse på din gåva. Stort tack!
Hotbilden
Men det småskaliga jordbruket har minskat dramatiskt det senaste århundradet; många småjordbruk i norra Sverige har lagts ner och gräsmarken har vuxit igen, medan Syd- och Mellansveriges slättbygder brukats alltmer intensivt. Större gårdar, mer tunga maskiner och omfattande användning av bekämpningsmedel har sammantaget lett till en kraftig minskning av den biologiska mångfalden, däribland många fågelarter knutna till öppna landskap. Ytterligare en faktor som spelat in är avvattningen av både jord- och skogsbrukslandskapet, då myrar och andra våtmarker har dikats ut för att höja produktiviteten.
Både intensiv spannmålsodling och igenväxning av naturbeten och annan gräsmark är negativt för storspoven, som trivs bättre på betesmark eller växelbruk med variationsrika växtföljder. De främsta häckningsområdena i Europa är brittiska öarna, Finland och Sverige. Storspoven är numera starkt hotad (EN) i vårt land, och hela världspopulationen är rödlistad i kategorin nära hotad (NT). Hos oss har arten klarat sig bättre i norra Sverige, men även där fortsätter den att minska. Bopredation är ett stort problem som medför att produktionen av ungar är för låg. Igenväxning av myrar på grund av dikning eller ökat kvävenedfall påverkar också spovarna negativt.
I nästa del om storspoven kommer du kunna läsa mer om vilka åtgärder och observationer som hittills gjorts i arbetet att kunna hjälpa storspoven. Då berättar vi bland annat om hur hjälpinsatser för storspoven även är gynnsamma för gäddor.
