Jordbruk

Under de senaste 100 åren har förändringarna av det svenska landskapet varit omfattande – både skogen och jordbrukslandskapet har i stor utsträckning förvandlats. Förutsättningarna för fåglarna i dessa miljöer har därmed givetvis också ändrats, tyvärr i många fall till det värre. Svensk Fågeltaxerings årliga sammanställningar visar att trenderna för jordbruksarter som buskskvätta, sånglärka, storspov och gulsparv fortsätter nedåt; det ser mörkt ut för miljömålet Ett rikt odlingslandskap. Här behövs insatser från BirdLife Sverige!

Många arter i vårt nuvarande jordbrukslandskap har en lång historia – i många fall går den tillbaka ända till mellanistidernas landskap, då delar hölls öppna av stora betande djur. I viss utsträckning tog jordbruket med tiden över de vilda betande djurens roll, genom att hävda stora arealer med lie (slåtterbruket) och mule (tamboskap). Under 1900-talet minskade ytorna ängar och betesmarker dramatiskt, och den utvecklingen har fortsatt under 2000-talet. Många marker har växt igen när hävden har upphört, och andra har aktivt planterats med skog.

En stor del av hoten mot jordbrukslandskapets fåglar kommer helt enkelt från minskade arealer tillgänglig häckningsmiljö i form av ängar och hagar. Sentida har även ytan åker minskat, medan produktionen har maximerats på de åkrar som fortfarande nyttjas – hög användning av konstgödsel och bekämpningsmedel har ökat avkastningen, men minskat variationsrikedomen och den biologiska mångfalden. Besprutningen har minskat mängden fågelföda, främst i form av insekter, och de tätare grödorna har försvårat fåglarnas födosökande. Jordbrukslandskapet har också homogeniserats genom att så kallade odlingshinder som småvatten, gärdesgårdar och åkerholmar har avlägsnats.

BirdLife Sverige driver många frågor om odlingslandskapet. Vi vill att arealen trädplanteringar ska minska till förmån för betesmarker och andra jordbruksmiljöer, att användningen av pesticider minskar, att småskaliga jordbruk som kombinerar odling och djurhållning gynnas, att vattenmiljöer återskapas och att variationsgraden i jordbruksmiljöer ökas.

Föreningen har startat flera projekt specifikt inriktade på odlingslandskapet. Ett sådant är lärkrutor, där lantbrukare undviker att så små fläckar av åkrar för att underlätta födosökandet för sånglärkor, stenskvättor och andra arter. Lantbrukaren får ekonomisk ersättning för detta, och som privatperson kan man köpa sig en alldeles egen lärkruta. Vi har drivit ett projekt kallat lantbrukare och fågelskådare i samarbete för ökad biologisk mångfald, där fågelfaunan på gårdar har inventerats och vi har gett råd om hur fåglarna på gården ska kunna gynnas. En av odlingslandskapets allvarligt hotade arter har begåvats med en egen satsning, projekt ortolansparv. Mer finns att göra.