Vi använder cookies på den här webbplatsen. Vissa behövs för att sidan ska fungera korrekt (funktionella). Andra för att analysera hur vår webbplats används (statistik & marknadsföring). Läs mer om cookies här.
Om skräntärnan
Skräntärna är världens största tärna med ett vingspann på över en meter. Den är lätt att känna igen på sin kraftiga djupröda näbb. Mellan 1970-tal och 2000-tal halverades nästan antalet skräntärnor i Östersjön. Idag är Skräntärnan rödlistad. Skräntärnor är noggranna när de väljer boplats under häckningen – de håller till på kala sten- eller sandöar. Trots att de är flyttfåglar är de platsen trogen hela livet och återvänder till samma bo år efter år.
Ringmärkningen har visat att skräntärnorna kan bli över 30 år gamla och att de börjar häcka första gångerna när de är 3-5 år. Den stora tärnan har för vana att antingen häcka i kolonier eller i enstaka par på steniga eller sandiga skär i skärgårdar eller längs kuster från Skåne till Norrbotten.
Kolonierna finns i områden med god tillgång på bytesfisk och har funnits sedan lång tid tillbaka. De är numera bara tio stycken. Totalt beräknas det häckande svenska beståndet till omkring 600 par år 2011. Under 1970-talet var den svenska populationen 1000 par, det är en minsking med nästan hälften på 30-40 år. Majoriteten av kolonierna ligger inom fågelskyddsområden, men ett antal – bl.a. Sveriges näst största koloni – ligger utanför. Det är av största vikt för artens fortlevnad arten att kolonierna fungerar över tiden och producerar många flygga ungar.
Tack vare projekt Skräntärna och projekt Hotade kustfåglar har populationen skräntärnor kunnat bevaras, men olyckligt nog minskar antalet skräntärnor åter. Skräntärnor är mycket störningskänsliga, t.ex. för mänsklig aktivitet. Hela kolonier med fåglar kan överge häckplatsen om de blir störda, vilket leder till att inga ungar från kolonin kläcks. Det har också visat sig att minkar är en stor fara för skräntärnors ägg och ungar. Ungar dör också av sjukdom som sannolikt beror på miljögifter. Vidare känner vi till att skräntärnor stöter på hot under flytten till sydligare breddgrader. Runt medelhavet är det tillåtet att bedriva skyddsjakt på skräntärnor som närmar sig fiskodlingar, och vid vissa övervintringskvarter jagas fåglarna som föda.