Östersjöseminarium 2014

Miljötillståndet i Östersjön, Jan Wärnbäck, WWF
Vi har aldrig haft så mycket kväve i kretsloppet som idag.
Östersjön ett ungt hav med stort avrinningsområde, delas av 90 miljoner människor. 14 länder i avrinningsområdet. Nio av dessa länder har kust vid Östersjön.
Många intressen ska samsas, och det börjar bli trångt i Östersjön:
• Överfiske.
• 15 procent av världens sjöfart.
• Farliga ämnen.
• Övergödning.
• Klimatförändringar.
Torsken i Östersjön på väg att utvecklas mot tusenbröder – blir inte så stora som förr. De flesta problemen är landbaserade, övergödningen det största hotet. Halterna av kväve och fosfor har ökat med åtta respektive fyra gånger de senaste 100 åren.
Polen har störst utsläpp, men Sverige har större utsläpp räknat per capita.
Jordbruket ger det största bidraget till övergödningen.
Stort motstånd från jordbrukets organisationer mot att minska utsläppen. Kostnaderna för överanvändningen av kväve är dubbelt så stor som den vinst jordbruket gör.
Sverige har inte legat i framkant när det gäller att begränsa utsläppen.
Ingen vågar säga vad jordbruket kan bidra med.
Miljöministrarna kan inte lösa problemen. Men landöverskridande lösningar behövs. Det saknas politiskt ledarskap i hela regionen.
Östersjön/miljön inte prioriterat på politisk nivå idag.
Det nya landsbygdsprogrammet är ett exempel på hur fel det blir: Under hela 2015 går det inte att söka pengar till åtgärder.

Dykändernas situation i Östersjön, Richard Ottvall, Lunds universitet
Östersjön har i ganska sen tid förändrats från ett näringsfattigt till ett näringsrikt hav. Östersjön är ett av världens viktigaste områden när det gäller sjöfåglar.
Fåglarna är mycket koncentrerade till vissa områden (främst utsjöbankar).
I början av 1990-talet hade ejdern ökat med ca 40 % jämfört med 1985, idag är populationen nere på 60 % av 1985 års nivå. Från 310 000 par till 150 000 par. Övervintrande dykänder i Östersjön: Alla fyra (ejder, alfågel, svärta och sjöorre) har minskat markant sedan 1990-talet.
Danska studier visar att ungproduktionen hos ejder har minskat.
Sned könskvot med få honor.
Samma förhållande hos alfågel, men den får inte samma uppmärksamhet som ejdern. Mycket vi inte vet:
• Blåmusslan
• Predatorer
• Tiaminbrist
• Olja
• Klimat
• Bifångster vid fiske och jakt
Mycket okänt även om den marina näringsväven.
Klimatförändringar och avsaknad av lämmelcykler har påverkat prutgås negativt genom ökad predation. Kan även gälla alfågel.
28 000 fartyg passerar Hoburgs bank varje år. Ännu ingen stor fartygskatastrof, men många små utsläpp (hundratals). Viss minskning av utsläppen, men fortfarande dör
10 000-tals alfåglar av oljeutsläpp.
Klimatförändringar kan påverka planktonsamhället. En blomning av algen Prymnesium utanför Gotland 2008 ledde till en minskning av ejder i ett påverkat område med 74 %. Året efter, när algen minskat kraftigt, ökade antalet ejdrar på nytt.
Det finns inte en faktor som kan förklara ejderns tillbakagång, utan det handlar om flera olika.

Utsjöbankarnas betydelse och vindkraft till havs, Daniel Bengtsson, SOF BirdLife
Det mesta vi känner till om utsjöbankarna kommer från stora inventeringar. De finns av lätt förståeliga skäl inga rapporter i Svalan från utsjöbankarna.
Täcker 5 452 kvadratkilometer, motsvarar ca tre procent av Sveriges havsyta. Utsjöbankarna
– viktiga födosöksområden inför häckningen
- födosöksområde för flera arter under häckningen
- viktiga efter häckningen som ruggningsplatser
- viktiga som rastplatser och övervintringsområden för lomma, alkor och havslevande dykänder
200 000 alfåglar på Midsjöbankarna och 900 000 på Hoburgs bank – en mycket stor andel av det euroasiatiska beståndet.
Alfågeln har minskat med nästan 70 % på 20 år.
Även Hanöbukten och Finngrunden bedöms ha nationell betydelse för alfågeln. Barriäreffekter och kollisioner utgör små problem med vindkraft till havs, däremot förloras stora arealer med viktiga habitat.
Planerad vindkraft på utsjöbankarna som vi i SOF ser med oro på:
• Södra Midsjöbanken, IBA men inget lagligt skydd, 300–500 verk. Även Polen och Tyskland vill exploatera sina delar av banken. Bl.a. alfågel, men även alkor och lommar. • Blekinge Offshore, Hanöbukten, 500–700 verk. Bl.a. alfågel, men även svärta och bergand + att det går en viktig sträckled genom området.
• Kriegers flak, södra Östersjön, 128 verk. Alfågel, men även sträckande tranor och sjöfågel.
• Stora Middelgrund, Kattegatt. Natura 2000, 108 verk. Sjöorre, sillgrissla, tordmule.
• Finngrunden, Bottenhavet, 210 verk. Alfågel. Avslag MMÖD.

Sjöfågelinventering längs Smålandskusten,
Tommy Larsson, Thomas Johansson, Länsstyrelsen Kalmar län
Tommy Larsson har följt häckande sjöfågel i skärgården sedan 1970-talet, och från 1984 har han inventerat för länsstyrelsen, i standardiserad form sedan 1990.
Thomas Johansson jobbar med miljöövervakning och med åtgärdsprogram för hotade arter på länsstyrelsen i Kalmar.
Regional miljöövervakning ska följa upp regionala och nationella miljömål, beskriva tillståndet i miljön, bedöma hotbilder och ge underlag för åtgärder. Följer fåglar i ytterskärgården och fåglar på öländska strandängar samt medverkar i häckfågeltaxeringen. Hoppas kunna komplettera med en sexårig studie av miljötillståndet i skogslandskapet.
Inventerar sjöfåglar i ett kärnområde från Mönsterås till Loftahammar varje år och hela fastlandsdelen av kusten vissa år. En stor andel av arternas bestånd finns inom kärnområdet.
Totalt har 44 arter noterats som häckande på 80 öar. I medeltal 6970 par.
Två besök görs: 15 april – 20 maj respektive 25 maj – 30 juni. För att ett skär eller ögrupp ska ingå i inventeringen krävs att den någon gång innehåller minst tre kustfågelarter varav minst en kolonihäckare.
Åtta arter har minskat (bl.a. alla tre trutarna) och en har försvunnit. Tio arter har ökat. 13 arter har oförändrade bestånd.
Gråtruten har minskat med 81 %, en genomsnittlig minskning med 4 % per år. I kolonierna är det många adulta fåglar som bara står i kolonin.
Roskarl har minskat från drygt 60 par till ca 10 par. Även drillsnäppa har minskat markant.
Ejderns tillbakagång inte lika dramatisk, – 23 % 1990–2013. Minskningen ser ut att fortsätta även i år.
Svärta hade en kraftig nedgång runt millennieskiftet men har sedan återhämtat sig till samma nivå som i början av 1990-talet. Samma mönster går igen hos några andra arter. Storskarvbeståndet har varierat ganska kraftigt, men den långsiktiga trenden är nedåtgående, – 28 % 1990–2013. En övergång från trädhäckare till kolonier på klippan. Tommy Larsson har återfynd av ringmärkta skarvar från alla Europas länder utom Makedonien.
Silvertärna har ökat efter en nedgång runt millennieskiftet, + 71 % 1990–2013. Skräntärnan har ökat från ca 10 par 1990 till 60–70 par under senare år. I stort sett endast en koloni.
Småskrake har också ökat, + 67 % 1990–2013.
Två rapporter finns att ladda ner på www.lansstyrelsen.se/kalmar/ Häckfågelfaunan i östra Smålands ytterskärgård 1990–2008.

Silltrut,
Ulrik Lötberg, SOF BirdLife
Studerar silltrut tillsammans med Susanne Åkesson i Björns skärgård. Susanne följer även silltrut på Stora Karlsö. Följer bl.a. silltrutar med GPS-loggar för att kartlägga födosök och flyttning. Fåglarna gör ganska långa utflykter under häckningstid.
Vuxna silltrutar har försetts med sändare i Björns skärgård. Använder ett stort område ut över Finngrunden och vidare österut för födosök. Fiskar sannolikt själva.
I den MKB som gjordes inför vindkraftsplaner hade man sett att det fanns silltrutar på Finngrundet men tolkat det som att det var flyttande silltrutar.

På Gotland går silltrutarna på åkrar och äter mask under vårarna, men detta förekommer mycket sällan i Uppland.
Det är Finngrunden som gäller under hela häckningssäsongen, men i slutet blir det även andra utflykter. Finngrunden är således mycket viktiga för silltrutarna.
När häckningen misslyckas drar silltrutarna ofta iväg på långa resor och uppehåller sig på rika fiskeplatser, men de återvänder till kolonin innan höstflyttningen inleds. Östersjön är ingen stor pöl för silltrutarna att flyga över.
Olika trender i olika delar av landet:
• södra Östersjön stor minskning
• Gotland dålig reproduktion
• Upplandskusten stor återhämtning runt millennieskiftet men åter en stor minskning. Flera kolonier 20–35 % av vad de var tidigare. Predation från havsörn på silltrutsungar. • Hälsingland, många dåliga häckningsår på 2000-talet.
• Norrbotten, stora minskningar. Mycket få ungar. Rödkallen från 500 par till 75 par.
• I Bottenhavet verkar mink och havsörn vara orsak till dålig häckningsframgång.
Har försökt följa gråtrut och havstrut med sändare, men dessa trutar plockar av sig sändare och selar. En havstrut har kvar sin sändare. Födosöker uteslutande på Tiarps soptipp. Trutar har också visat sig födosöka på hyggen i skogen, troligen av döda djur. En havstruthona som återvänt denna vår håller sig strikt på sin ö – har börjat ruva.

Skräntärna,
Ulrik Lötberg, SOF BirdLife
Projektet startades 2010 av Ulrik och Roland Staav för att understödja åtgärdsprogrammet. Populationen svagt ökande från 1990 fram till nu. På 1970-talet fanns det nästan 1000 par, men populationen nästan halverades till 1990.
God reproduktion under 1990-talet, men denna sjönk markant från mitten av 2000- talet.
Dålig reproduktion orsakas av predation av mink, trutar och havsörn.
Jakt på trutar fungerar inte, däremot borttagande av trutägg. Då upphör trutarna med att ta skräntärneungar. Inte värt att strida med skräntärnor om trutarna inte har ungar. Har även observerat trutar som stjäl mat från skräntärnor och även hittat döda vuxna skräntärnor.
Havsörnspredation: 2013 plundrade två havsörnar 25 % av bona i kolonin på Stenarna i norra Uppland. Havsörnarna verkade i första hand ta ägg med långt gångna foster. Färgmärkning av skräntärnor resulterar i många återfynd, bl.a. från norra Tyskland men även ner genom Europa samt på en plats i Tunisien, som verkar vara en viktig rastplats inför passagen söderut ner till vinterkvarteren i bl.a. Mali. Ca 10 % av de färgmärkta fåglarna blir avlästa.
Har börjat följa skräntärnor med satellitsändare. Varje tärna har sina favoritplatser för fiske, framför allt i grunda insjöar och längs kusten. Fiskemönstret förändras under säsongen och åter när ungen är flygfärdig och följer med. Matar ungarna med i huvudsak abborre och mört.
En tärna som fick sitt bo plundrat gav sig ut på en lång resa (återgiven på SOF-net). Passerade då flera både aktiva och gamla kolonier. Verkar ha bra koll på var andra skräntärnor häckar.
Hjälmaren viktig rastplats under sensommar/tidig höst.
Skräntärnor kan visa var viktiga reproduktionsplatser för fisk finns.
Ökande antal skräntärnor övervintrar i södra Spanien.
Vill starta Life-projekt som ska syfta till trygga boplatser och kartlägga goda fiskeplatser. Bra lekplatser för fisk minskar – i Stockholms skärgård med i genomsnitt 1 % om året. Betydande andel av både svenska och finska skräntärneungar ringmärks, och avläsningar visar att det förekommer utbyte mellan länderna.
Skräntärnan är traditionsbunden vilket innebär att återkommande bopredation kan bli ett hot. Nästan 50 % av landets kolonier har reproduktionsstörningar på grund av predation.

Storskarv,
Henri Engström, SOF BirdLife
Storskarv och flera andra fiskätande arter har gynnats av övergödning (jämför med grisslorna, storskrake, gråhäger och kanske även havsörn).
Storskarven välstuderad jämfört med andra fågelarter. Regelbundna workshops där forskare träffas och diskuterar skarvfrågor. Den mesta forskningen visar att skarven är ett litet problem när det gäller fisk och fiske.
Kalmarsund historisk mark för storskarv i Sverige. Det var hit de kom tillbaka under 1940-talet. Etablerade sig på Svartö i södra Kalmarsund. Under 1992 häckade 3530 par, 2012 bara 14 par och i år 6 par. I Kalmarsund totalt: 8500 par 1999, 3200 par 2012. Sverige har flest par i norra Europa, men Danmark har betydligt tätare population. Där har populationen minskat från ca 40 000 par vid millennieskiftet till ca 27 000 par 2013. Expansionen har brutits och ersatts av tillbakagång i många områden.
I Sverige finns merparten av skarvarna i egentliga Östersjön. Osäkert med utvecklingen i Norrland eftersom vi inte vet hur klimatet kommer att förändras och hur skarvarna påverkas av detta.
I Nederländerna har populationen minskat med 51 % utan jakt, i Danmark med 41 % med ganska omfattande jakt (ca 5000 bon behandlas varje år). I Sverige syns inte heller någon skillnad mellan län som tillåter omfattande jakt och län med lite jakt.
Orsaken till minskningen är inte jakt utan snarare tillgången på fisk. Både skarvtätheter och yrkesfiskets fångster står i tydlig relation till mängden fosfor i vattnet.
Finns inte på EU:s bilaga 2 (jaktbara arter), utan den jakt som äger rum är skyddsjakt. Inom EU har även projektet CorMan startats, organiserar bl.a. inventeringar.
Ny förvaltningsplan har kommit:
• Slår fast att mellanskarv har naturlig hemvist i Europa.
• Jakt ska vara kopplad till skadebild
• Skada ska vara allvarlig och dokumenterad
• Finns ej behov av höjda skyddsjaktskvoter
• Adaptiv förvaltning
• Rapporteringen måste förbättras
Ökad tydlighet från myndigheter av gällande regelverk kan bidra till minskade konflikter.
Idag är jaktkvoterna oftast generösa, men i de flesta fall utnyttjas inte kvoterna mer än ungefär till hälften.
Jakt har tidigare haft stark effekt på skarvpopulationer, och skarven utrotades i många länder genom jakt. Därför vill inte EU öppna för allmän jakt utan valt att tolka artikel 9 i fågeldirektivet så att skyddsjakt kan tillämpas generöst.
Under flyttningen koncentreras skarvarna till vissa områden, bl.a. med fiskodlingar, och kan där göra ganska omfattande skada.
Skyddsjakt avtagande i flera svenska län, i vissa län (t.ex. Gotland med Sveriges största bestånd) förekommer ingen skyddsjakt alls. Skyddsjakten kan vara etiskt problematisk och kan även påverka andra arter negativt.

Bifångster av fåglar i fiskeredskap, Henri Engström, SOF BirdLife
Fåglar fångas i flera olika typer av fiskeredskap: • Långlinor
• Drivgarn
• Bottengarn
Fiskeriverket gjorde en undersökning i början av 2000-talet. 220 yrkesfiskare intervjuades, och 2/3 uppgav bifångst av fågel. En extrapolering av materialet visade att minst 18 000 fåglar dödas varje år. Troligen är bifångsten större vid fritidsfiske.
Hög återfyndsfrekvens av vissa fåglar från fiskeredskap: bl.a. smålom 42,7 %, sillgrissla 51,9 % och tordmule 47 %.
Det saknas krav att rapportera bifångster i Östersjön (egenrapportering ofullständig) Från 2008 förbud mot drivgarnfiske i Östersjön.
Viktigt införa restriktioner i vissa områden och vid vissa tidpunkter då dödligheten är hög.
Vilka möjligheter har SOF att agera?
• Fiskelagstiftningen är i betydande avseende internationell.
• Förbjudet att döda fåglar, men undantag finns.
• Alfågelns alarmerande minskning borde rimligen göra det möjligt att införa begränsningar i berörda fisken.
• Frivilliga åtaganden kan göra stor skillnad.
BirdLifes arbete med att minska bifångsterna av albatrosserna i de södra oceanerna har haft framgång i stora områden. Bifångsten av albatrosser har i några fall minskat med mer än 90 %.
BirdLife har också lyckats få EU att anta en aktionsplan för att minska bifångsterna av fågel. Inga juridiskt bindande krav, men det har såtts ett frö till förändring.

Vid pennan:
Anders Wirdheim

Presentationer:
Utsjöbankarnas betydelse och Vindkraft till havs/ Daniel Bengtsson
Katastrof i Östersjön – dykänders minskning i Östersjön /Richard Ottvall